Smärtlindring vid kejsarsnitt på tik : en jämförelse av påverkan på tik och valpar

Abstract: Det finns få studier på effekten av och säkerheten med smärtlindring i samband med kejsarsnitt på tik. Av den anledningen är många restriktiva med smärtlindringen. Enligt denna studie var den vanligaste metoden i Sverige att ge en engångsdos buprenorfin när sista valpen tagits ut genom kejsarsnittet. Internationellt är många mer frikostiga med smärtlindringen. En stor del av litteraturen rekommenderar till exempel preoperativ behandling med opioider, såsom fentanyl, samt smärtlindring med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (nonsteroidal anti-inflammatory drugs; NSAIDs) i en eller flera doser. Examensarbetet gjordes som en del i en sedan tidigare pågående multicenterstudie. Veterinären valde själv typ av smärtlindring. Frågor om tiken och valparna besvarades av personalen på kliniken i anslutning till kejsarsnittet och av djurägaren hemma den första tiden efter kejsarsnittet. Syftet var att jämföra effekten av vilken smärtlindring som tiken fick, om någon, på valparnas överlevnad till och med åtta veckors ålder, tikens tillstånd och intresse för valparna till och med en vecka efter kejsarsnittet och valparnas vitalitet direkt efter födseln. De grupper som jämfördes var tikar som fått enbart opioider, tikar som fått enbart NSAIDs, tikar som fått både opioider och NSAIDs och tikar som inte fått någon smärtlindring alls. Ingen hänsyn togs till tidpunkten för behandlingen i gruppindelningen. För att få ett tillräckligt stort underlag slogs vid vissa beräkningar grupperna med alla tikar som fått NSAIDs, eller alla tikar som fått respektive inte fått opioider, samman. Gällande tikarnas allmäntillstånd och intresse för valparna och valparnas vitalitet efter födseln kunde ingen signifikant skillnad mellan grupperna påvisas. Detsamma gällde för överlevnaden bland de levande födda valparna till en vecka och åtta veckors ålder. Vid födseln var andelen döda valpar signifikant lägre i gruppen där tikarna enbart fick opioider än i de andra grupperna. Detta kan dock inte ha haft ett direkt samband med smärtlindringen då denna i nästan samtliga fall gavs efter att sista valpen tagits ut. Istället kan det ha berott på att vissa tikar fick NSAIDs just för att de inte hade några levande valpar som skulle dia. Potentiella risker som finns med smärtlindring vid kejsarsnitt på tik är att läkemedlet (som kan tas upp av valparna via placentan eller mjölken) kan ha negativa effekter på valparna i form av till exempel andningsdepression eller störd utveckling, samt i fallet opioider att tiken kan bli sederad eller påverkad så att hon tar sämre hand om sina valpar. Denna studie hade ett relativt litet urval och vissa tänkbara felkällor, men det kan ändå konstateras att ingen förhöjd risk med administration av smärtlindring (efter att valparna tagits ut) kunde påvisas. Då tillräcklig smärtlindring är viktig, såväl av djurskyddsskäl som för att minska risken att tiken stöter bort sina valpar och inte släpper ner mjölken, behövs fler studier avseende säkerheten. Detta gäller inte minst de mer frikostiga internationella rekommendationerna.