Djurhälsa och näringsförsörjning i ekologisk grisproduktion

Abstract: Syftet med den här litteraturstudien är att utvärdera grisars hälsa och näringsförsörjning i ekologisk produktion och diskutera möjligheter till förbättring. Grisar gynnas av den ökade rörelsefriheten, grupphållningen och utfodringen av grovfoder som ger lugnare, mättare och mindre aggressiva djur. Den längre avvänjningstiden är positiv för smågrisens utveckling och påverkar inte suggan negativt. Samtidigt finns en rad välfärdsbrister i den ekologiska grisproduktionen. Benhälsan är sämre i ekologisk än i konventionell produktion med osteokondros som främsta orsak, vilket kan minskas med hjälp av förbättrade underlag, försiktighetsåtgärder i samband med kritiska tillväxtperioder och genom avel. Även smågrisdödligheten är högre i ekologiska än i konventionella system och kan sänkas med avel för uppmärksamma suggor. Parasitinfektioner är vanliga i ekologiska besättningar då förebyggande medicinering inte tillåts. Luftvägsinfektioner förekommer trots utomhusvistelse på grund av att stall med rastgård är en vanlig inhysningsform. God hygien, betesrotation och omgångsuppfödning är viktiga faktorer som kan minska infektionsriskerna. Syntetiska aminosyror är inte tillåtna i ekologisk produktion vilket ökar behovet av kunskap om hur man kan minska överutfodring, näringsspill och sjukdomar som smågrisdiarré. Sammanfattningsvis ställer den ekologiska produktionsmiljön andra krav på grisarna än konventionella miljöer och hänsyn till detta behövs i avel, och vid utformning av rutiner för att förbättra djurhälsan.