Renal dysplasi hos hund : en analys av klinisk bild och patogenes

Abstract: Renal dysplasi är en progressiv njursjukdom som rapporterats hos ett flertal hundraser runtom i världen. Sjukdomen definieras som en oorganiserad utveckling av njurparenkym orsakat av onormal differentiering. Hundarna föds med underutvecklade njurar och kommer utveckla kronisk njursvikt med tiden, något som annars är ovanligt hos unga individer. Symptomen uppkommer vanligen före två års ålder och utgången är alltid fatal. Denna litteraturstudie belyser vilken klinisk bild som kan ge misstanke om renal dysplasi samt möjliga patogeneser. Diagnos fastställs idag genom histopatologisk undersökning av njurvävnad från biopsi eller vid obduktion, även om ultraljud och klinisk kemi är vägledande. Vid histopatologisk undersökning ska minst en av fem möjliga primära dysplastiska lesioner påvisas. Dessa lesioner innefattar osynkroniserad differentiering av nefron, kvarstående fetalt mesenkym, kvarstående metanefriska gångar, atypiskt tubulärt epitel samt dysontogen metaplasi. Mest frekvent förekommande av de primära dysplastiska lesionerna anses vara osynkroniserad differentiering av nefron, vilket innebär persisterande fetala glomeruli och/eller tubuli i den adulta njuren. Etiologi och patogenes för renal dysplasi är i dagsläget okänd även om ett antal potentiella orsaker diskuteras. Den mest diskuterade orsaken är ett recessivt nedärvningsmönster av en eller flera gener. I dagsläget rapporteras konstaterade fall till Svenska Kennelklubben för registrering, den affekterade individen samt dess föräldradjur utesluts ur aveln som en försiktighetsåtgärd. Mer forskning är nödvändigt för identifiering av etiologi och skulle kunna möjliggöra ett mer förebyggande avelsarbete mot sjukdomen. Renal dysplasi leder till utveckling av kronisk njursvikt med uremi. Njurarnas försämrade fysiologiska egenskaper resulterar i biokemiska förändringar vid njursvikt. Blodprovsanalys visar på azotemi, nonregenerativ anemi och ofta hyperfosfatemi. Dessa parametrar visar på omfattningen av njursvikten. Proteinuri förekommer normalt inte och kan särskilja renal dysplasi från andra progressiva njursjukdomar. Vanliga symptom vid renal dysplasi är minskad aptit, anorexi, minskad tillväxt, viktnedgång, polyuri och polydipsi samt kräkningar. Renal dysplasi bör misstänkas då unga djur visar symptom som tyder på kronisk njursvikt. Det är av yttersta vikt att praktiserande smådjursveterinärer som misstänker renal dysplasi påtalar för djurägaren att blodprov samt vävnadsprov bör analyseras för fastställande av diagnos samt bidragande till forskning.