Kaniner, gnagare och stress : att förebygga och hantera stress för kanin, marsvin och chinchilla vid poliklinikbesök

Abstract: Kaniner, marsvin och chinchillor är bytesdjur vilket gör dem lättstressade. Det finns många tecken på stress hos dessa djur som kan vara bra att uppmärksamma. Andningspåverkan, flyktförsök och vilja att gömma sig är några tecken, men de kan även bli helt orörliga och därmed misstas för lugna. De är dessutom inte lika vanligt förekommande på veterinärkliniker som hundar och katter vilket kan göra att det inte finns lika god kunskap om kaniner och gnagare bland djurhälsopersonal. Detta kandidatarbete inom djuromvårdnad består av en litteraturstudie och en intervjustudie om stressfri hantering av kanin, marsvin och chinchilla vid poliklinikbesök. Syftet med arbetet är att undersöka vad som enligt litteraturen gäller angående stressfri hantering och hur detta görs på tre svenska veterinärkliniker. Resan till kliniken bör vara så kort som möjligt. Det är viktigt med en bra transportbur. Enligt litteraturen kan det även vara bra med en burkompis. Väl framme på kliniken ska dessa djur hållas separerade från rovdjur eftersom bytesdjur blir mycket stressade av lukten av rovdjur. Vid hantering, undersökning och behandling är det viktigt att kunna hålla dessa djur på ett korrekt sätt, både för att minska stress och för att förhindra flyktförsök som kan resultera i exempelvis fallskador. Något som fungerar för både kaniner och chinchillor är att linda in dem i en handduk eller filt. Vid blodprovstagning kan det vara bra att använda lokalbedövningskräm för att minska obehag vid stick. Eventuellt kan djuren behöva sederas. Slutligen finns det en del saker som djurägare kan vänja sina djur vid hemma, exempelvis att åka transportbur, hållas fast och hanteras överlag. Det visade sig att det finns mycket litteratur om dessa djurslag, men att nästan all denna litteratur är baserad på olika författares personliga erfarenheter och åsikter snarare än på vetenskapliga studier inom djuromvårdnad. I intervjuerna framkom det att mycket som står i litteraturen till stor del överensstämmer med vad som görs på respondenternas veterinärkliniker. Den största skillnaden var att respondenterna använder sedering mer sällan än vad litteraturen förespråkar, exempelvis vid röntgen. Respondenterna belyste även djurägarens roll i större utsträckning än litteraturen, och diskuterade framför allt bristen på kunskap hos många djurägare. Det råder stor brist på vetenskapliga studier inom omvårdnad av dessa djur. Det innebär att även om litteraturen är samstämmig är den svårbedömd eftersom den inte är baserad på vetenskapliga studier. Gällande intervjuerna är det svårt att dra några slutsatser om hur det ser ut i hela Sverige eftersom bara tre intervjuer genomfördes. Det går dock att hitta punkter där både respondenter och litteratur är samstämmiga. I framtiden vore det därför intressant med vidare forskning om omvårdnad och hantering som kan ligga till grund för stressfri hantering av kanin, marsvin och chinchilla.