Etiologi patogenes för pyometra hos hund och katt : likheter och skillnader mellan djurslagen

Abstract: Pyometra är en allvarlig sjukdom som drabbar nära 25% av våra svenska intakta tikar innan 10 års ålder och 2,2% av våra katthonor innan 13 års ålder. Sjukdomen kännetecknas av en inflammation i livmoderväggen med ansamling av var i lumen. Tillsammans med pyometra ses ofta hyperplasi av endometriet och cystisk dilation av de endometriella körtlarna, detta kallas CEH. Pyometra kan ge allvarliga komplikationer såsom ruptur av livmodern med efterföljande sepsis och peritonit eller systemiskt inflammatoriskt respons syndrom (SIRS). Trots att vår svenska veterinärmedicinska vård är bra dör 3-4% av tikarna och 5,7% av honkatterna i sviter av sjukdomen. Utvecklingen av pyometra börjar vanligen under diöstrus då de höga progesteronnivåerna ökar mukusutsöndring, minskar kontraktioner i myometriet och hämmar immunförsvaret så att bakterier från den vaginala normalfloran kan etablera sig och förökas i livmodern. Den bakterie som oftast orsakar pyometra är Escherichia Coli. Anledningen till att fler hundar än katter drabbas av pyometra tros vara att hundar utsätts för längre perioder med höga progesteronnivåer. Detta eftersom hundar har spontan ovulation varje östrus medan katter i normala fall har inducerad ovulation vid parning. Efter ovulation ombildas ovulerade folliklar till gulkroppar vilka utsöndrar progesteron och ger en lång period med höga progesteronkoncentrationer. Med det vill sägas att om ingen ovulation sker erhålls heller inga höga progesteronnivåer. Katter med pyometra skiljer sig från hundar i det att de inte visar lika tydliga symtom, vilket i sig kan vara en anledning till den högre dödligheten eftersom sjukdomen hinner framskrida längre innan upptäckt. Katter får inte heller polydipsi och polyuri i samma utsträckning som hundar. Forskningsrapporter visar att det finns hund- och kattraser som löper högre risk att drabbas av pyometra. Vad detta beror på är ännu inte klarlagt. Det finns också andra faktorer som ökar risken för utveckling av sjukdomen, en av dessa är preventivmedel.