Incentives and risks in technology transfer

Abstract: Teknologitransferering ska i denna uppsats förstås som överföring av teknologi på grund av ett avtal mellan två parter. Avtal rörande teknologitransferering medför liksom andra typer av avtal vissa risker varav den största är den potentiella risken att konkurrensen på marknaden störs, vilket bland annat kan bero på inslagen av exklusivitet i avtalet. Det är praktiskt och lätt hänt att man vid utredningar rörande konkurrensfrågor faller tillbaka på ekonomiska teorier eftersom de samspelar på marknaden. Konkurrensrätten inom EU har som mål att stärka välfärden och välståndet på den gemensamma marknaden, reglerna syftar till att möjliggöra och skydda konkurrensen. Genom att konkurrensrätten främjar den teknologiska utvecklingen stärker den också konkurrensen på marknaden. Licensavtal och därmed avtal rörande teknologitransferering främjar konkurrensen genom att sprida teknologi och kunskap. Artikel 81(1) EC är tillämplig om ett avtal påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Artikel 81(3) EC tillhandahåller undantag från förbudet i artikel 81(1) EC. TTBER tillsammans med sina guidelines förklarar om och hur artikel 81 EC ska tillämpas på avtal rörande teknologitransferering. Ett avtal stämmer överens med konkurrensrätten inom EU om det är ett teknologitransfereringsavtal mellan två parter vars marknadsandelar håller sig undan de trösklar som finns i TTBER. 2004 års TTBER kräver en ekonomisk utredning av möjliga konkurrensbegränsande respektive konkurrensfrämjande effekter som avtalet kan ha på den relevanta marknaden. Svårigheter kan uppkomma vad gäller den utredning som parterna själva ska genomföra för att se om de är berättigade till ett undantag, andra svårigheter som kan uppkomma är fastställandet av den relevanta marknaden och marknadsandelar. Utredningen innehåller också inslag av osäkerhet, för även om det inte finns någon formell uppföljning av utredningen så kvarstår risken att bli utredd under artikel 81 EC. Parterna kan också vara skeptiska till sitt eget avtal, utredningen de ska göra eller till och med till TTBE överhuvudtaget. Mitt förslag för att lösa problemen med osäkerheten är att förvisso låta parterna göra utredningen men med det tillägget att de måste lämna in en argumenterande rapport till Kommissionen där de för fram sin sak och slutsats angående varför deras avtal ska bli föremål för ett undantag. Hela syftet med argument är att nå en sann slutsats och att övertyga sin publik, därför är det troligt att parterna skulle lyckas bättre i utredningarna av sina avtal om ett dylikt krav fanns. TTBE påstår sig vara konkurrensfrämjande till sin utformning för att främja de konkurrensfrämjande effekter som teknologitransfereringsavtal har, men det finns många inslag i TTBE som kan ge motsatt effekt. Det finns till och med några artiklar som öppnar upp för parterna att utnyttja regleringen och därmed motarbeta konkurrensmålet på den gemensamma marknaden. Detta kan medföra en risk för minskat antal avtal för teknologitransferering och om så är fallet så kan det inte sägas att TTBE lever upp till sitt syfte.