A paleoecological study of the Pleistocene-Holocene transition in the Kap Farvel area, South Greenland

Abstract: Populärvetenskaplig sammanfattning: En paleoekologisk studie av övergången från sen- till postglacial tid i Kap Farvel-området, Sydgrönland. En sedimentsekvens från en sjö på Grönlands sydspets, Kap Farvel-området, undersöktes med avseende på polleninnehåll, magnetisk susceptibilitet och organisk halt. Sedimentens ålder bestämdes med 14C-dateringar, vilka visade att sedimentationen i sjön började kort tid före 12 300 före nutid och inkluderar därmed övergången från senaste istidscykeln (Weichsel) till den nuvarande mellanistiden (Holocen). Syftet med studien var att studera övergången från den sista kallfasen av den senaste glaciationen, Yngre Dryas, till det varmare klimatet under Preboreal, den inledande fasen av nuvarande mellanistid, och hur klimatförändringarna under denna tid yttrar sig på Sydgrönland. Resultatet av studien tyder på att klimatet under Yngre Dryas var kallt och med låg nederbörd. Stora mängder av grönalgen Pediastrum under Yngre Dryas visar emellertid att sommartemperaturen inte var exceptionellt låg och att den provtagna sjön var isfri under sommaren. Endast en väldigt sparsam och köldtålig pionjärvegetation växte i området under denna tid. Polleninnehållet är extremt lågt i den undre delen av sedimentsekvensen, varför det är omöjligt att dra några slutsatser om vegetationens sammansättning. Man kan dock anta att de växter som först expanderade in i området efter övergången till Preboreal hade kommit in redan under Yngre Dryas. Oxyria/rumex är utpräglade pionjärväxter och det är möjligt att dessa fanns i området före övergången mellan Yngre Dryas och Preboreal. Efter Yngre Dryas slut blev klimatet varmare och fuktigare. De växter som etablerats under Yngre Dryas drog nytta av klimatförbättringen och expanderade till ett växtsamhälle med typiska pionjärväxter som Oxyria/Rumex. Produktionen i sjön ökade dels till följd av högre temperatur, men också genom ökad tillförsel av näringsämnen med smältvatten och regnvatten från omgivning. Detta indikeras av ett högre innehåll av organiskt material i sedimenten. Under Yngre Dryas var havet omkring Sydgrönland tillfruset under hela året. Det medförde att klimatet fick en mera kontinental prägel med kalla vintrar och låg nederbörd. De stora klimatförändringarna vid övergången från Yngre Dryas till Preboreal innebar emellertid att havsisen bröts upp under de varmare delarna av året. Det öppna havet kom därmed att fungera som ett värmemagasin men en ökad medeltemperatur som följd. Det skedde också en ökning av nederbörden, vilket troligen var en direkt effekt av det öppna havet.