Regionala skillnader i nyckelbiotopers biodiversitet : med avseende på mängd död ved och artantal

Abstract: Den svenska skogen har genomgått en stor förändring de senaste århundradena av en markanvändning som startade tidigare och var mer intensiv i södra Sverige än i norra. De skogar som tidigare var naturliga och variationsrika är nu omvandlade till enskiktade produktionsskogar. En följd är att bestånd med äldre skog som innehåller stora mängder död ved har minskat och fragmenterats i landskapet. Minskningen av död ved har orsakat att vissa av skogens växter och djur har blivit sällsynta. I Sverige är 4 % av den produktiva skogsmarksarealen formellt skyddad. Utöver dessa områden finns nyckelbiotoper, vilka är områden i skogen som hyser höga naturvärden och är viktiga för skogens flora och fauna. Nyckelbiotoper innehåller ofta element såsom stående och liggande död ved och biotoptyperna kan skilja sig mellan norr och söder. I denna studie analyseras mängd död ved och artantal i 19 nyckelbiotoper i norra Sverige och 20 stycken i södra Sverige. Data är insamlad av Skogsstyrelsen under tidsperioden 2009-2015. Resultaten visar att det inte finns någon skillnad i varken antal objekt eller volym död ved mellan norra och södra Sverige. Det återfinns fler signalarter och rödlistade signalarter i norra än i södra Sverige och det finns en positiv korrelation mellan artantal och mängd död ved i båda landsdelarna, vilken är starkast i södra Sverige. Resultaten indikerar att det finns fler faktorer än död ved som har betydelse för artantalet, vilket gör naturvärdesbedömningar väldigt komplexa.