Samhällsplanering – ett barn av sin tid? : modernismens och nyliberalismens påverkan på barns utemiljöer i staden

Abstract: Samhällsplanering har alltid präglats av ideologier. Uppfattningen om hur staden ska planeras och formas har samtidigt varit allt annat än enig. Under de modernistiska åren från 1930-talet fram till omkring 1970-talet decentraliserades staden. Staden skulle byggas utifrån ledorden ljus, luft och grönska, detta i kontrast till den tidigare trånga och mörka kvartersstaden. Bostadsområden i den modernistiska staden skulle vara gröna och luftiga, separerade från både arbetsplatser och handel. De nya områdena blev snabbt populära bland barnfamiljer, och bilismen fick i och med detta sitt stora genomslag. Efter drygt 40 år av decentralisering väcktes dock kritik mot denna form av samhällsplanering. Områden som byggdes under denna tid ansågs bidra till både segregation och ett kraftigt ökat bilberoende, vilket inte ansågs hållbart. Samtidigt valde allt fler människor att bosätta sig i staden och bo kvar även efter de fått barn, vilket kom att ställa höga krav på planeringen och utformningen då den behövde beakta fler gruppers behov och intressen. Idag har vi istället en nyliberal samhällsplanering som till stor del bygger på förtätning och effektivisering av stadsrummet. Men även detta sätt att planera på har gett upphov till kritik och debatt. Kritiken grundar sig bland annat i att de miljöer som skapas i den täta staden verkar hämmande för barns rörelsefrihet och att de inte tillhandahåller de miljöerbjudanden som barn behöver. Oavsett ideal har barn alltid haft samma behov när det kommer till utevistelse och rekreation. Den fysiska miljön har makten att forma uppväxtmiljöerna för framtidens människor men resultatet av hur en viss typ av miljö har påverkat oss ser vi först i efterhand. Däremot kan vi dra slutsatser baserat på forskning kring barns behov vad gäller förutsättningar för den fysiska, mentala och sociala hälsan. Barn behöver vistas i barnvänliga utemiljöer och dagens samhällsplanering har i och med en stark tilltro till förtätning svårt att hantera det. Denna fallstudie undersöker hur samhällsplaneringen under modernismen och under dagens nyliberala planering har påverkat barns utemiljöer, samt vad detta har haft och kan komma ha för konsekvenser. Undersökningen tog plats framförallt genom en fallstudie av två skånska städer, Malmö och Landskrona, där ett antal områden i dessa sedan studerats närmare. Studien visar genom resultat från platsbesök, studier av plandokument och tidigare forskning samt intervjuer med planerare att det finns stor skillnad mellan områden planerade under modernismen och nyliberalismen, framförallt då det kommer till friyta och trafik. Barn i nyliberala områden har inte den rörelsefriheten som barn i modernistiska områden har vilket medför konsekvenser både för samhället men även för barnet som individ.