Aspekter att beakta för en kostnadseffektiv uppfödning av slaktkvigor : tre fallstudier i nötköttsproduktion

Abstract: Nötköttsproduktionens klimatpåverkan och de etiska aspekter som omgärdar den är idag mycket ifrågasatt och omdebatterad. Samtidigt är branschen mycket pressad i form av fluktuerande slakt- och kalvpriser, dyra uppfödningskostnader och insatsmedel. Kvigorna som går till slakt i dagens nötköttsproduktion är en relativt bortglömd produktionsgren då det är störst fokus på snabbväxande tjurar. Inom produktionen av köttraskvigor läggs störst fokus på rekrytering och naturvård. Samtidigt visar generella kalkyler negativa siffror för uppfödning av köttraskvigor till slakt. Det finns en rad positiva följder av att föda upp kvigor, exempelvis betesdriften, naturvårdsaspekterna och den naturligt extensiva uppfödningen. För att kunna bedriva kvigproduktion och bidra till de många positiva delarna med den krävs dock en lönsam kalkyl. I detta arbete studeras olika aspekter för att kunna bedriva en kostnadseffektiv uppfödning av köttraskvigor till slakt för ett slutgiltigt lönsamt resultat. Litteraturstudien tar upp driftsformer, utfodring, foder, arbetstid samt generellt om hur kvigproduktion bedrivs idag. Detta för att skapa en grundlig förståelse för hur systemen på varje gård i studien fungerar och var kostnaderna placeras. Det är tre fallstudier, varje gård har olika driftssystem och slutmål med produktionen. Gårdarna valdes för att få en spridning av olika system och kunna plocka ut vilka kostnader som utmärkte sig för varje system och gård. Gårdarna besöktes sedan och intervjuades om olika kostnadsdelar i sin produktion av slaktkvigor. Resultatet som studien kom fram till var att kostnaderna placerades olika för varje gård, beroende på vilket system som tillämpades. De som byggde billigt och enkelt hade högre driftskostnader och de som byggde dyrare och mer rationellt hade en lägre arbetsåtgång. Kostnaden för strömedel följde samma mönster. Foderkostnaderna varierade mycket beroende på hur gårdens vallkedja såg ut och vilken kvalitet på fodret samt vilken utfodringsstrategi som gården använde sig av. Slutsatsen förarbetet var att det förutom inköpet av kvigkalven var tre huvudsakliga kostnader som påverkade totalkostnadskalkylen. Foder, inhysning och arbetsåtgång. De tre nämnda kostnadsdelarna har lantbrukarna full kontroll över själva och är de delar i produktionen som bör fokuseras på, kostnadsmässigt. Slutsatsen visar att det är viktigt att hitta en balans mellan de tre huvudsakliga kostnadsdelarna i form av var utgifterna hamnar i kostnadskedjan. Samt vikten av effektivisering av driften, utan att försämra djurvälfärden. Resultaten i studien är mycket generella och bundna till respektive gårds egen drift. Studien kan dock användas som en indikator för andra lantbrukare för att se hur deras produktionskostnader ser ut i jämförelse med gårdarna i studien.