Fixering av suggor under diperioden - hur påverkas djurvälfärd och smågrisdödlighet? Finns det några alternativa system?

Abstract: Smågrisdödligheten är ett stort problem i grisproduktionen då den bidrar till en försämrad djurvälfärd. Många av de smågrisar som dör innan avvänjning kläms ihjäl av suggan. För att förhindra detta är det vanligt i många EU-länder att suggan fixeras under diperioden och i vissa fall även innan grisning. Fixeringen innebär att suggan har en mycket begränsad rörelsefrihet och hennes välfärd är försämrad. I Sverige är det endast tillåtet att fixera suggan vid särskilda omständigheter, då hon utgör uppenbar fara för smågrisarna eller skötaren. Forskning bedrivs för att komma fram till andra inhysningssystem som ska ersätta fixeringen och samtidigt ge fler överlevande smågrisar där djurvälfärden inte påvekas negativt. Hummelstaboxen är en alternativ box som reducerar smågrisdödligheten och samtidigt bibehåller en så god djurvälfärd som möjligt. De flesta ihjälklämningar sker under de första 48 timmarna efter grisning och Sverige vill därför införa ett kontrollprogram som innebär att suggan får fixeras från det att hon börjat grisa fram till ett par dagar efter grisning. Det är bevisat att en sugga som haft möjlighet att utföra bobyggnadsbeteende på ett tillfredställande sätt har bättre hand om sina smågrisar än suggor som inte har haft möjlighet att bygga bo. Det är även känt att klämrisken påverkas av kullstorleken och råmjölken samt suggans modersbeteende och rörelsemönster.