Effektiv djurförsörjning : vilka strategier och hur stor insikt har mjölkproducenter i sin djurförsörjning?

Abstract: Tillgången på nya djur är avgörande för en framgångsrik mjölkproduktion. Äldre kor lämnar produktionen av olika anledningar och de tomma platserna som de ger måste fyllas ut av ett nytt producerande djur. Djurförsörjning handlar därmed om hur effektiva djurflödena är. För att få en effektiv djurförsörjning krävs det att god fruktsamhet, friska djur och låga rekryteringskostnader. För att nå dessa mål krävs en bra planering där man eftersträvar jämn beläggning. Besättningar som har tomma koplatser på grund av en mindre effektiv djurförsörjning kommer att förlora intäkter. I studien medverkade fjorton gårdar där hälften tillhör kategorin högeffektiva och hälften tillhör kategorin lågeffektiva. De fjorton gårdarna valdes ut slumpvis men efter två kriterier, gårdarna skulle finnas i Småland eller Skåne och skulle antingen tillhöra kategorin hög eller låg effektivitet. Intervjuerna genomfördes utan kunskap om besättningarnas effektivitet. Tio av de fjorton gårdarna kunde beskriva ordet djurförsörjning rätt, de gav svaret att det betyder rekrytering, tillräckligt med kvigor. Dessa fick vidare frågan om hur effektiva de själva ansåg sig vara i sin djurförsörjning och nio av de tio gårdarna överskattade sin effektivitet. Sex av sju av de högeffektiva gårdarna anger att de inte har haft tomma koplatser medan fyra av sju av de med låg effektivitet anger att de har haft tomma koplatser. Mer än hälften av gårdarna har som mål att ha en inkalvningsålder på 24 månader, fördelningen är lika på det hög respektive lågeffektiva gårdarna, det är fler av de lågeffektiva som anser att de når sitt mål än av de högeffektiva. Men då ska man ta med i beräkning att de är två av de lågeffektiva som har de högsta inkalvningsåldrarna som mål och de anger att de når sitt mål. Det är bara en av mjölkproducenterna som har målet 24 månaders inkalvningsålder som anger att de når målet och den gården är högeffektiv. Den vanligaste orsaken som anges till att man inte når målet är dålig fruktsamhet. Tre av de fyra högeffektiva gårdarna som har ett mål för kalvningsintervall på 12 månader anger att de når målet. Bara en av de fyra lågeffektiva gårdarna som hade samma mål, ett kalvningsintervall på 12 anger att de når målet. Dålig fruktsamhet anges även här som det främsta hindret för att nå målet, men var inte en lika vanlig orsak som hinder för att nå målet för kvigornas inkalvningsålder som på korna. Av de lågeffektiva seminerar fyra av sju för få djur per vecka medan fyra av sju av de högeffektiva seminerar för många djur per vecka, vilket måste innebära att de som seminerar för många antingen dubbelseminerar eller säljer dräktiga djur. De lågeffektiva gårdarna seminerar för få djur och borde därmed få för få djur som kalvar, d v s dåligt inflöde på nya djur. Fem av sex av de mjölkproducenter som säljer djur tillhör kategorin högeffektiva. Av de högeffektiva gårdarna svarade tre av sju rätt antal på hur många kor de skickar till slakt varje år medan det var en av sju av de med låg effektivitet som svarade rätt antal. En av de sju med hög effektivitet uppskattade att de skickade ett lägre antal djur är vad de gör medan fem av sju av de lågeffektiva uppskattade att de skickade ett lägre antal djur än vad de faktiskt gör. I frågan angående hur många djur gårdarna uppskattar blir kadaver varje år visade det sig att både de hög respektive lågeffektiva hade dålig 4 medvetenhet angående antalet, bara en i vardera gruppen uppskattade rätt antal. Men av de högeffektiva hade tre av fem av som uppskattade att de hade ett lägre antal kadaver än de faktiskt hade bara fel med ett kadaver. Dessa svar visar att de högeffektiva har en större medvetenhet om sina förluster av djur än de lågeffektiva. Ingen av mjölkbönderna uppskattade sina förluster av djur under uppfödningen rätt, de med låg effektivitet underskattar sina förluster av rekryteringsdjur mest. Användningen av egen tjur är vanligast bland de lågeffektiva, fem av de sju använder sig av egen tjur, främst till kvigorna, men ibland även till kor. Av de högeffektiva använder två av sju egen tjur. Studien visar att det är de högeffektiva gårdarna som planerar mest och att det är fler lågeffektiva gårdar som inte har någon planering. Sex av de åtta som svarar att de har en prognos för beläggningen är högeffektiva gårdar. Resultaten i studien bekräftar hypoteserna till exempel att det är de högeffektiva som har bättre koll på sina djurflöden och som planerar mest. Värt att tillägga är ändå att det är några av de lågeffektiva som har en god planering.