Hur grönt är ett stadsträd? : ett stadsträds klimatavtryck ur ett livscykelperspektiv

Abstract: I uppsatsen undersöks vad plantering av ett enskilt stadsträd har för effekt på växthusgasbalansen. Ämnet undersöks genom litteraturstudie och livscykelanalys av plantering av E-plantor av trädarterna Salix alba, Quercus rubra och Pinus sylvestris i plantskolestorlek alléträd 30-35 med rotklump i öppen parkmark i Helsingborg, Stockholm och Umeå. I livscykelanalysen kvantifieras utsläpp under odling av träden på plantskola, leverans, plantering och etablering samt trädens koldioxidupptag fram till 50 år efter plantering i parkmark. Bakgrunden till uppsatsens inriktning är den globala uppvärmningen av klimatet som sker till följd av växthusgasutsläpp orsakade av mänsklig aktivitet. Enligt Parisavtalet har de undertecknade nationerna förbundit sig att sträva efter att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 °C. Enligt regeringens klimatmål ska Sverige vara klimatneutralt år 2045. Därefter ska så kallade negativa utsläpp uppnås. För att åstadkomma negativa utsläpp behöver koldioxid fångas in från atmosfären, något som träd gör genom sin fotosyntes när de växer. Men att plantera träd i stadsmiljö medför också utsläpp av växthusgaser. Därför har ett livscykelperspektiv använts i detta examensarbete för att kvantifiera det sammanlagda klimatavtrycket de tre olika trädarterna har i de tre städerna. Efter 50 år tillväxt i parkmark har en Salix alba åstadkommit ett nettoupptag av 8,1 ton, 5,6 ton och 2,9 ton CO2e i Helsingborg, Stockholm respektive Umeå. Motsvarande för Quercus rubra och Pinus sylvestris är 5,9 ton, 3,9 ton och 1,4 ton CO2e respektive 1,2 ton, 0,84 ton och 0,54 ton CO2e. Totala växthusgasutsläpp förankrade med att plantera de tre trädarterna i Helsingborg, Stockholm eller Umeå varierar från 120 till 169 kg CO2e beroende på art och stad. Resultatet tyder på att stora trädarter som också växer snabbt har störst positiv effekt på växthusgasbalansen, åtminstone inom en 50-årig tidshorisont. Om plantering av ett stadsträd sker i syftet att ersätta ett träd som dött eller sågats ner kan trädets nettoupptag av koldioxid inte betraktas som negativa utsläpp. Istället kommer utsläppen förankrade med omplantering, skötsel och bortskaffning att leda till en försämrad total effekt på växthusgasbalansen. Sett över en längre tid kan omplantering av stadsträd medföra växthusgasutsläpp som sammantaget överstiger den kvantitativa kapaciteten i trädets kolförråd. Att alltid ersätta ett dött eller nersågat stadsträd med ett likvärdigt träd är grundläggande för att bibehålla en stadsträdspopulations kolförråd. Om en trädplantering istället medför en ökning av kapaciteten i en trädpopulations kolförråd kan ökningen betraktas som negativa utsläpp. Förutom att öka kapaciteten i en trädpopulations kolförråd genom nyplantering av stadsträd skulle det gå att åstadkomma ytterligare negativa utsläpp genom att bryta den naturliga kolcykeln. Exempelvis genom att nyttja virket från nersågade stadsträd i långlivade träprodukter eller på annat sätt hindra det biogent bundna kolet från att frigöras som koldioxid till atmosfären.