Praktisk parasitkontroll i integrerad ekologisk dikoproduktion : att kontrollera och minska risken för parasitinfektioner genom betesstrategier
Abstract: I en ekologisk produktion är det inte tillåtet att rutinmässigt och förebyggande avmaska djuren. Istället får djurägaren jobba preventivt med olika betesstrategier för att lägga upp en hållbar betesplan. Det som ska uppnås är att få ett så optimalt utnyttjande av marken som möjligt men inte någon uppförökning av parasitnivån. Målet med arbetet har varit att undersöka vilka kontrollåtgärder för parasiter som finns, vilka åtgärder som är vanligast i Sverige idag samt se vilka betesstrategier som kan fungera effektivast i en ekologisk integrerad dikoproduktion. En litteraturstudie har genomförts samt kvalitativa intervjuer med veterinärer och rådgivare verksamma i södra Sverige. Arbetet är avgränsat till löpmagsmask, tunntarmsmask och lungmask. Resistens mot avmaskningsmedel är ett problem och antalet ekologiska besättningar ökar, därför kommer det i framtiden bli viktigt att lära sig effektiva betesstrategier utan rutinmässig avmaskning för att bibehålla en lönsam djurproduktion med god djurhälsa. Att lägga upp en hållbar och långsiktig betesplan kräver mer av djurägaren då det blir fler parametrar att ta hänsyn till. Ett nära samarbete mellan djurägare, veterinär och rådgivare kan vara positivt då de gemensamma kunskaperna är värdefulla för att skapa en väl fungerande betesplan. En effektiv parasitkontroll kan vara positiv för djurproduktionen och kan bland annat ge en ökning av tillväxt, bättre slaktkroppsegenskaper och fertilitet samt en minskad dödlighet i besättningen. Många gånger blir djuren inte märkbart påverkade av parasiter men förlorar i tillväxt. Flera studier är utförda på effekten av rotation- och kontinuerlig betning, tillskottutfodring samt den ekonomiska aspekten ur parasitkontroll. De har kunnat analyseras med varierande resultat och inga slutgiltiga slutsatser kring ämnet har kunnat dras. Det är även svårt att uppmäta de ekonomiska fördelarna med en effektiv parasitkontroll då det är svårt att se de exakta förlusterna som parasiter kan orsaka i produktionen. Det är även en fråga om att väga för- och nackdelar emot varandra för djurägaren, ofta är det för oekonomiskt att till exempel låta ett bete ligga i träda ett år. Förekomsten av parasiter är kopplad till klimat, vilken sorts parasit samt djurens ålder. Ofta finns inte möjligheten att växelbeta med andra djurslag, bland annat på grund av att många producenter enbart har en större mängd av endast ett djurslag. Sam- och växelbete med hjälp av olika djurkategorier inom besättningen kan vara en strategi. Förstagångsbetare ska helst inte beta efter förstagångsbetare då de uppförökar parasitmängden på betet. Äldre djur med immunitet kan fungera som sanerare då de har en högre motståndskraft och inte uppförökar mängden parasiter. Det är en fördel att kunna använda sig av träckprov som grund för betesplaneringen så det går att välja en lämplig strategi för en mer lyckad parasitkontroll. Det gör även att det går att se vilka betesmarker som skulle kunna orsaka problem. Att väga djuren regelbundet för att kunna se när något avviker kan vara ett alternativ. Olika besättningar har även olika förutsättningar. Rådgivning och betesplanering sker effektivast individuellt på besättningsnivå.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)