Lymfom hos hund : serologiska biomarkörer
Abstract: Lymfom är en av vanligaste maligna neoplasierna hos hund och en av de som behandlas mest. För att ställa en definitiv diagnos på lymfom bör cytologi och/eller histologi göras. I både human- och veterinärmedicin finns ett stort intresse för att hitta en biomarkör i blod för diagnos, prognos och övervakning vid behandling av lymfom. Intresset har resulterat i många studier av potentiella biomarkörer. I denna litteraturstudie har frågeställningen varit vilka möjliga biomarkörer som finns i serum vid diagnostik. Litteraturstudien diskuterar om biomarkörer kan användas för att säkerställa prognos samt övervaka behandling vid lymfom hos hund. Det har länge varit av kliniskt intresse att finna biomarkörer för lymfom hos hund. Det finns få biomarkörer för lymfom i serum som har resulterat i kommersiella tillgängliga tester. Thymidine kinas-1 (TK-1), C-reaktivt protein (CRP) och haptoglobin är de som hittills har lanserats som kommersiella tester. I denna litteraturstudie beskrivs vad som har publicerats om TK-1, CRP, haptoglobin och cytokiner med avseende på biomarkör i serum för lymfom hos hund. Det finns många likheter mellan lymfom hos hund och lymfom hos människa, både likheter i miljön och i molekylära abnormaliteter. Inom humanmedicin har ett liknande intresse funnits för att hitta biomarkörer i blod för lymfom. TK-1, CRP, haptoglobin och cytokiner har även testats inom humanmedicin som biomarkörer för lymfom. Laktatdehydrogenas (LDH) är ett exempel på en biomarkör som används mest inom humanmedicin för att diagnosticera och ställa prognos vid lymfom. LDH har även testats för hundar men resultaten överlappade mellan friska hundar och sjuka hundar. Många av biomarkörerna i serum kan återfinnas vid andra tillstånd än lymfom, speciellt vid andra typer av maligna neoplasier. Specificiteten och sensitiviteten varierar med olika biomarkörer och studier. Vid användning av biomarkörer är det viktigt att veta vad testets styrkor är och i vilka sammanhang det är lämpligt att använda markören. Även om en biomarkör inte kan användas ensam för att ställa en diagnos, kan den vara användbar för att övervaka effekt av behandling eller utesluta att en malign neoplasi föreligger. ack vare att intresset för biomarkörer vid lymfom hos hund finns och att flertalet studier görs på olika biomarkörer, kan det förhoppningsvis i framtiden underlätta det kliniska arbetet. Även om det krävs fler studier för att avgöra hur känsliga olika biomarkörer är och i vilka sammanhang de är användbara, visar flera biomarkörer stor potential att fungera som ett redskap för att diagnosticera, ställa prognos och övervaka behandling av lymfom hos hund.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)