Beteendeförändringar hos kastrerade katter

Abstract: Katten är idag ett av våra vanligaste husdjur. Kastration av både hon- och handjur har blivit ett tämligen rutinmässigt ingrepp för att både hindra fortplantning och hantera beteendeproblem, vilka oftast är naturligt förekommande beteenden, men av sina ägare identifierade som oönskade. Förväntningarna på effekten av kastration förefaller bygga på allmän uppfattning snarare än vetenskaplig kunskap och inte heller veterinärer kan alltid ge välgrundade besked i frågan. Denna litteraturöversikt avser belysa vilken kunskapsbas som finns vad gäller beteendeförändringar efter kastration av katt. Vad händer rent beteendemässigt vid kastration? Vilka eventuella beteenden slocknar och vilka uppkommer? Vilka av de vanligaste beteendeproblemen ändras inte vid kastration? Hur påverkar beteendeförändringar kattens sociala interaktion? Det finns studier där man har undersökt olika faktorer som skulle kunna påverka kastrationens effekt på beteendeförändringar. De faktorer som tas upp är ålder, kön och sexuell erfarenhet. Ålder verkar inte ha en särskilt påtaglig påverkan hos katterna. Ålder är ett omdiskuterat ämne där många forskare skriver att det inte har någon påverkan, men det finns författare som refererat till andra artiklar som enligt dem har antytt den totala motsatsen. Om detta kan jag inte på grund av bristande underlag dra någon slutsats. Studier tyder på att det inte verkar finnas några signifikanta könsskillnader, men det dras delvis motstridiga slutsatser. Den sexuella erfarenheten har däremot konstaterats ha en påverkan hos hankatter. Hos vissa katter med större sexuell erfarenhet försvinner inte vissa parningsbeteenden förrän många år senare efter kastration. Det sker både beteendeförändringar och ändringar i katters sociala relationer efter kastration. De främsta beteendeförändringar som kan ses är de sexuella beteenden som försvinner helt eller minskar, såsom strövarbeteende, territoriella beteenden, aggressivitet, vokalisering, urinmarkering etc. Forskning har även kunnat bekräfta en större tillgivenhet. Tillgivenhet är dock inte det enda beteende som uppkommer, då man även kan se ökad rädsla och fientlighet hos kastrerade kattgrupper, vilket kan te sig motsägelsefullt. Vidare konstaterar man även att många av de beteendeproblem som djurägare önskar ska försvinna med kastrationen, även kan uppkomma efter kastration och detta fenomen är inte helt ovanligt. Studier visar på att kattens egenskaper (så som kastration) inte spelar någon stor roll för utvecklande av beteendeproblem utan att den största faktorn är egenskaper hos djurägaren själv. De förändringar efter kastration som setts rent socialt är att relationer mellan hankatter tenderar att hålla längre, medan relationer emellan honkatter samt intersexuella relationer teoretiskt sett borde minska. Detta som en följd av det minskade behovet av att upprätthålla ett territorium och att para sig. Man kan även konstatera att det finns stora individuella skillnader mellan katter vilka också påverkar deras beteende, sociala status och relationer mellan varandra och människan. Många forskare menar att det krävs fler studier, då antalet gjorda inom detta ämne är få, dessutom behövs en ökad generell kunskap hos djurägare om kattens naturliga beteenden och motivationer.