Dialogbaserad gestaltning : ett konceptuellt gestaltningsförslag för utemiljön vid Café Genomfarten och Värmestugan Grottan i Uppsala

Abstract: Landskapsarkitekter kan med hjälp av inkluderande dialogprocesser bidra till att lyfta de underrepresenterades åsikter inom samhällsplanering. Detta examensarbete ämnar till att visa exempel på hur ungdomar och unga vuxna kan involveras i dialogbaserade planeringsprocesser för att bidra till en mer ändamålsenlig gestaltning av sådana utemiljöer som berör dem till vardags. Utgångspunkten för studien har baserats på min personliga koppling till ungdomsgården Café Genomfarten i Uppsala i och med mitt tidigare arbete som fritidsledare och därmed bekantskap med personal och besökare. Studieplatsen är också en mötesplats för personer som befinner sig i en hemlöshetssituation då även besökare på Värmestugan Grottan inkluderats vid framtagandet av ett gestaltningsförslag med hjälp av intervjusamtal. Resultatet består av en dialogprocess, en gestaltning och ett byggprojekt med återkoppling till deltagarnas preferenser för den gemensamma trädgården. Planerandet av dialogprocessen utgår från delaktighetsteorierna Roger Harts (1992) uppåtsträvande delaktighetsstege och Archon Fungs (2006) kubmodell. Delaktighetsstegen gäller för samhällsprojekt som planeras och genomförs i samverkan mellan barn och vuxna medan kubmodellen är ämnad för beslutsprocesser mellan invånare och beslutsfattare. Kubmodellen som benämns Den demokratiska kuben riskerar att uppfattas missvisande eftersom kubens dimensioner både kan resultera i en inkluderande och en exkluderande process beroende på innehållet av dimensionerna. Ett tydligt exempel är resultatet av denna studie som visar ett symboliskt deltagande eftersom deltagarna inte haft möjligheten att utveckla sina preferenser om platsen då resultatets subjektivitet har tolkats och utvecklats av författaren. Detta beror på att deltagarna enbart deltagit under enskilda tillfällen och att ambitionsnivån baserades på förhoppningen om att bilda en projektgrupp. Dessutom är gestaltningen enbart inspirerad av ett fåtal av besökarnas preferenser då den demokratiska avsikten förutsätter att projektet är tillgängligt för samtliga berörda under en inkluderande dialogprocess. Dialogen som verktyg för gestaltningen har bland annat varit användbar för att lyfta användarnas lokala kunskap om platsen då noteringen såsom sittplatsen för morgonkaffet eller solstunden, har bidragit till att bevara användarnas personliga koppling till platsen. I och med att deltagandet dock inte är ett mått på hur många personer som på riktigt har velat delta, har faktorer såsom hur människor bjöds in och hur mötena tillgängliggjordes varit avgörande för resultatet. En av flera viktiga lärdomar från denna studie har varit vikten av att anpassa dialogen efter varje unik situation då den informella karaktären, såsom att samtala i trädgården och i verksamheternas lokaler, visade sig vara mer användbar i jämförelse med det förberedda projektmaterialet. Att involvera och engagera användarna i deras vardagsmiljöer kan vara ett sätt att minska avståndet mellan experten vid ritbordet och experten som användare på en plats.