Validation of the impression replica technique, an in vitro study

Abstract: Syfte och frågeställning: Syftet var att validera replikatekniken. Replikatekniken är en välkänd och ofta använd metod inom tandvården vid mätning av passform mellan krona och preparation in vitro, men hur exakt är metoden? Material och metod: Valideringen bestod av tre steg. Först validerades ett mätinstrument för att få reda på dess noggrannhet. Därefter validerades en provkropp bestående av en hona och en hane med hjälp av samma mätinstrument. Beräkningar gjordes för att ta reda på de exakta värdena för de tre mellanrummen mellan hona och hane; X1+X2, Y1+Y2 och A. Till sist gjordes avtryck av mellanrummen med replikatekniken och varje avtryck delades i fyra delar. Avtrycken mättes sedan vid X1+X2, Y1+Y2 och A med hjälp av ett ljusmikroskop. De värden som erhållits från mätning av provkroppen jämfördes därefter med de värden som erhållits från avtrycken och replikatekniken blev därmed validerad. Resultat: Det visade sig att replikatekniken övervärderade alla tre mellanrummen (X1+X2, Y1+Y2 och A). Vid mellanrum X1+X2 och Y1+Y2 var skillnaden 118 respektive 47 mikrometer (6% och 2% större). Vid A var skillnaden 130 mikrometer (elva procent större). Slutsats: Replikatekniken visade sig överskatta mellanrummet med ett intervall på 2-11%. Valideringen av replikatekniken gör att man får en referens som möjliggör en jämförelse mot andra metoder som används för att mäta passform inom tandvården.