Kunskapsöverföring : med fokus på lantbruksföretag

Abstract: Denna studie har ett tredelat syfte. Den handlar för det första om att skapa en förståelse för var hinder finns i kunskapsöverföringsprocessen mellan utbildarna och lantbruksföretagen. För det andra är att få förståelse för hur lantbruksföretagarna vill ta del av ny kunskap från t.ex. FoU eller rådgivare. Studien ska även skapa kunskap i hur lantbruksföretagen ska utveckla sin kunskap och genom det bli mer konkurrenskraftiga. I dagens lantbruksföretag sker det en väldigt snabb utveckling, vilket gör att kunskapen måste utvecklas och förnyas kontinuerligt. Detta ställer höga krav på utbildarna, som ständigt måste försöka ligga steget före lantbruksföretagen. När det sker ett stort kunskapsutbyte mellan utbildarna och mottagarna finns det risk att hinder uppstår. Hindren kan vara avancerade och av olika karaktär, vilket gör att den optimala kunskapsöverföringsprocessen inte uppnås. Rådgivningen spelar idag en stor roll för företagen, framförallt inom produktionen. I framtiden tror forskningen att rådgivarna måste ta ett större ansvar och därmed erbjuda helhetskoncept till lantbruksföretagen. Lantbruksföretagen bör bedriva sin verksamhet mer som ett företag och inte som en livsstil, det gäller att verkligen tjäna pengar under hela processen. Det saknas även en målbild hos många lantbruksföretag för hur produktionen ska utvecklas. Kunskapsöverföringsprocessen är uppbyggd av fyra olika huvudfaktorer, som alla måste uppfyllas innan mottagaren får del av den nya kunskapen. Både sändaren och mottagaren måste vara öppna med att dela med sig av kunskap för att processen ska kunna starta, processen är en tvåvägskommunikation. Vi har genomfört tio stycken semistrukturerade intervjuer med företagsledare som har sin geografiska placering i Skåne och mellersta Sverige. Erfarenheten hos företagsledarna har varierat mellan ett och 32 år, vilket gör att arbetet täcker in en stor ålderskategori. Urvalet består av en tillgänglig grupp från eget kontaktnät. Företagen är både växtodlare och/eller djurproducenter. Arbetet är avgränsat till att fokusera på hur lantbruksföretagen vill ta del av ny kunskap och belysa hinder i kunskapsöverföringsprocessen. Resultatet är uppdelat efter huvudfrågorna i intervjuerna för att lättare kunna följa svaren från varje enskild fråga. Resultatet visar att lantbruksföretag helst inhämtar sin information från korta skrifter, som veckobrev, eller genom diskussioner i mindre grupper t.ex. ERFa-möten. Studiebesök är något de önskar mer av. Framförallt för att det är lärorikt att se hur andra gör och själv få idéer, vilka man till viss del kan implementera i det egna företaget. Seminarium och rapporter tycker företagsledarna är minst effektivt. Kunskapsöverföring är en viktig del för branschen, där utvecklingen går snabbt och kunskapen ständigt måste uppdateras och förmedlas ut till lantbruksföretagen på ett effektivt sätt. Det leder till att konkurrenskraften kan bibehållas gentemot övriga producenter. Ansvaret ligger hos både utbildarna och lantbruksföretagen för att kunskapsöverföringsprocessen ska bli lyckad. I framtiden bör mer fokus ligga på hur kommunikationen mellan sändare och mottagare fungerar. Båda parterna behöver bli bättre på att ta del varandras kunskaper för motarbeta att hinder uppstår längs vägen.