The influence of head and neck position on the kinematics of the back in riding horses

Abstract: Ryggömhet är ett vanligt problem hos ridhästar. Orsaken är ofta multifaktoriell men en faktor som kan vara viktig är hur hästen tränas. En vanlig åsikt hos ryttare och tränare är att hästens form, d.v.s. huvud- och halspositionen, påverkar ryggen men detta har aldrig bevisats. Tidigare studier har visat att hästens form påverkar frambenen och att en gramantygel kombinerad med en vanlig tygel kan förskjuta hästens vikt bakåt. Syftet med den här studien var att undersöka hur ryggens rörelse påverkades av tre olika huvud- och halspositioner. De tre olika positionerna var låg, hög ("på tygeln") samt fri position där hästen gick med halsen framsträckt i valfri höjd. Åtta friska ridhästar ingick i försöket. De försågs med 17 reflektoriska hudmarkörer placerade på huvudet, ovanför tornutskotten längs ryggraden, på bäckenet samt på benen. Hästarna fick skritta och trava på en rullande matta. Huvud-halspositionerna varierades med hjälp av inspänningstyglar fästa till en gjord. Sex kameror registrerade markörernas tredimensionella rörelse. Varje ryggkota kan rotera i tre plan och det ger upphov till tre typer av rörelser: dorsoventral flexion och extension, lateral böjning samt axial rotation. Alla tre typer av rörelse mättes, men endast dorsoventral flexion och extension presenteras här. I skritt minskade rörelsen i ländryggen när hästen spändes in lågt och rörelsen minskade ännu mer när hästen gick på tygeln jämfört med den fria formen. I trav var skillnaden inte så stor förutom vid ryggsegment T10 och T17 där rörelsen minskade när hästen gick på tygeln jämfört med den fria formen. I skritt påverkade inspänningen även steglängden som kortades, mest vid den höga inspänningen men även vid den låga inspänningen. I trav påverkades inte steglängden av huvud- halspositionen. En förklaring till det kan vara att hästen naturligt rör sig olika i skritt och trav. I skritt rör den huvudet mer och en fixering av huvudet medför att rörelsen hämmas. I trav håller hästen huvudet mer stilla och påverkas inte på samma sätt av fixeringen. Tidigare studier visar att steglängden har en direkt inverkan på ryggens rörelse och för att ta reda på om det är ett direkt samband mellan hästens form och ryggens rörelse skulle man behöva ha steglängden konstant. Ett sätt kan vara att tömköra hästen där man kan driva hästen framåt och därigenom kanske påverka steglängden.