Stereotypier hos häst

Abstract: Syftet med litteraturstudien är att beskriva hästens stereotypier samt diskutera vad dessa beror på och hur de kan förebyggas. Stereotypier är upprepade och oförändrade rörelser utan mål och syfte. Om hästar uppvisar stereotypier kan det vara tecken på att de saknar kontroll över sin situation. Det är enbart djur i fångenskap som uppvisar stereotypier. Hästar uppvisar flera olika stereotypier såsom krubbitning, vävning, boxvandring, huvudkast och stereotypt sparkande i vägg. Även träätning beskrivs som liknande en stereotypi, men är troligen ett födosök. Stereotypier utvecklas då hästen inte får möjlighet att utföra sitt naturliga beteende, exempelvis om hästen hindras att utföra sitt ätbeteende, som den är starkt motiverad att utföra. Faktorer som är kopplade till stereotypier är hur lång tid hästen är i stallet, utfodring med lite grovfoder/mycket kraftfoder, typ av strömaterial, brist på social kontakt, ras, olika typer av avvänjning och kön. Hästar som dagligen vistas utomhus löper mindre risk att drabbas av stereotypier. Krubbitning är en oral stereotypi där hästen griper tag i ett fast föremål, och samtidigt drar in luft för att sedan blåsa ut den och avger då ett karakteristiskt ljud. Det finns även ett liknande beteende, som kallas luftsnappare, där hästen enbart drar in luft. Vävning är en motorisk stereotypi som kännetecknas av en sidledes gungande rörelse av huvud och hals, samtidigt som hästen flyttar tyngden från det ena frambenet till det andra. Boxvandring är en stereotypi där hästen går runt i boxen om och om igen. För att motverka stereotypier bör orsaken till dem åtgärdas istället för att hindra dem med fysiska barriärer. Eftersom stereotypier inte förekommer i det vilda bör hästarna hållas på ett för hästen så naturligt sätt som möjligt, där hästens beteendebehov tillfredsställs.