Margin Squeeze and the Essential Facilities Doctrine

University essay from Lunds universitet/Juridiska institutionen

Abstract: Även om monopol eller en dominerande ställning på marknaden i sig inte anses utgöra ett missbruk i konkurrensrättslig mening, bär ett företag med stark marknadsposition ett särskilt ansvar för att inte begå konkurrensbegränsande handlingar. När konkurrensrätten ingriper i ett dominerande förtags handlingar bör så ske med åtanke av de underliggande överväganden som ligger till grund för konkurrensrätten. Det vill säga, å ena sidan, bevarandet av effektiv konkurrens och konsumentnytta på marknaden, och, å andra sidan, skyddandet av företagets handlingsfrihet och incitament att skapa innovationer och göra investeringar. Marginalklämning och leveransvägran delar många likheter, handlingarna förekommer under samma typ av marknadsstruktur och resulterar båda i liknande effekter på marknaden. Det är dock inte klart om de båda missbruken ska bedömas på samma vis konkurrensrättsligt. I frågan skiljer sig förhållningssättet i EU jämfört med USA. De två jurisdiktionerna kan sägas ha utvecklats i motstående riktning då EU- rätten erkänner marginalklämning som ett fristående missbruk medan man i Amerikansk rätt applicerar ett striktare förhållningssätt där marginalklämning ses som en konstruktiv form av leveransvägran. När marginalklämning ses som ett fristående missbruk är det inte självklart vilka faktorer som är av betydelse för den konkurrensrättsliga bedömningen och till vilken grad. Eftersom både leveransvägran och marginalklämning kan uppkomma i situationer där ett vertikalt integrerat dominerande företag kontrollerar en nyttighet som är nödvändig för att kunna verka på nedströmsmarknaden, är det intressant hur oumbärlighetskravet för en sådan nyttighet ska bedömas. Då leveransvägran inte anses utgöra ett missbruk i de fall nyttigheten inte är oumbärlig, är frågan om samma bedömning gäller i fråga om marginalklämning. I senaste EU- rättspraxis har konstaterats att de krav som i Bronner- fallet ansågs vara tillämpliga på leveransvägran, inte var tillämpliga på marginalklämningsfall. Trots detta verkar det dock som om liknande krav är av intresse vid bedömningen av marginalklämning. I TeliaSonera- fallet ansågs oumbärlighet för nyttigheten vara en viktig faktor i bedömningen av de konkurrensbegränsande effekter som marginalklämning kunde medföra, men oumbärlighet var inte ett krav för att sådana effekter skulle kunna uppstå. Det är svårt att avgöra i vilken omfattning EU- domstolen anser att en nödvändig nyttighet är en viktig faktor i bedömningen av marginalklämning som konkurrensbegränsande missbruk. Detta spörsmål kommer förmodligen bli en fråga för framtida rättspraxis att klargöra. Om ett missbruk i form av marginalklämning inte behandlas inom ramen för en strikt konkurrensrättslig bedömning, riskerar ett allt för långtgående ingripande av konkurrensrätten att vara sannolik, vilket kan resultera i obalans mellan underliggande konkurrensrättsliga överväganden.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)