Diabetes mellitus hos katt : en studie om djurägares svårigheter vid blodglukosmätning och insulinbehandling i hemmet, deras upplevda stöd i diabetesfrågor och djursjukskötarens roll gällande diabetespatienter

Abstract: Behandling med insulin och övervakning av blodglukos är idag vardag för många djurägare till katter med diagnosen diabetes mellitus. I denna text benämns diabetes mellitus med förkortningen DM. Denna uppsats inleds med en bakgrund om DM för att läsaren ska få en helhetsförståelse av sjukdomen. Här beskrivs översiktligt diagnostik, behandling, risker och övervakningsmetoder för DM hos katt. Därefter presenteras resultatet där fokus ligger på en enkätstudie som genomfördes i februari och mars 2019. Undersökningen var tillgänglig online under två veckors tid och inkluderade 55 deltagare. Kravet för att få medverka var att alla deltagare skulle äga minst en katt som de insulinbehandlade och utförde blodglukosmätningar på i hemmet. Studien ämnade att undersöka vilka de största svårigheterna var med att monitorera och behandla sin katt från djurägarens perspektiv. De vanligaste svårigheterna var att sticka sin katt vid blodprovstagning, avgöra rätt dosering av insulin samt finna tid till/avgöra rätt tillfälle för blodglukosmätning eller insulinadministrering. Majoriteten av deltagarna ansåg dock att inget av de listade svårigheterna var ett problem för dem. Enkätstudien försökte även utskilja om deltagarna kände ett gott stöd från den djurhälsopersonal som de hade kontakt med angående sin katt. Enkätsvaren visade att 44 % av deltagarna ansåg att de fick ett mycket bra stöd i sina diabetesfrågor. Djursjukskötarens roll gällande diabetespatienter diskuteras utifrån hur många av deltagarna i enkäten som svarade att de hade haft kontakt med djursjukskötare angående DM. Även litteraturstudier och en intervju med två djursjukskötare som specialicerar sig på DM ligger till grund för denna diskussion. Resultatet från enkäten var något motstridigt i denna fråga i jämförelse med litteraturstudierna och intervjun, vilka talade för att djursjukskötaren har en viktig roll i detta sammanhang. Enkätstudien visade att majoriteten av djurägarna främst hade kontakt med veterinär, även om en andel uttryckte att de hade kontakt med både veterinär och djursjukskötare. De resultat som framkom ur enkätundersökningen diskuteras samt jämförs med den vetenskapliga litteraturen och intervjun. Exempelvis kunde flera trender observeras mellan den tidsperiod som djurägaren behandlat och monitorerat och de olika svårigheter som de valt. Bland annat minskade frekvensen av deltagare som tyckte att sticka och att hålla fast sin katt var svårigheter, då tiden de övervakat och behandlat sin katt ökade. Frekvensen av deltagare som hade tidssvårigheter eller tyckte det var svårt att avgöra rätt insulindos minskade emellertid inte då tiden de övervakat och behandlat sin katt ökade.