Säkerhet vid kreditgivning : hur banker bedömer säkerhet vid kreditgivning till jordbruk och skogsbruk

Abstract: Jordbruk och skogsbruk är två branscher som kännetecknas av betydande kapital men med ett relativt svagt resultat. I teorin borde detta innebära en risk för bankerna, då ett svagt kassaflöde försämrar återbetalningsförmågan. Dock ses jordbruk och skogsbruk som attraktiva placeringar för kreditgivare. Detta förklaras enligt teorin genom att jordbruksmark och skogsbruksmark ses som starka säkerheter vid kreditgivning. Hur respektive skogsbruks- och jordbrukssäkerheter bedöms rent kvalitativt är ett forskningsområde som inte är så välutforskat. Syftet med denna studie är då att undersöka hur bankerna bedömer styrkan i olika sorters tillgångar som ställs som säkerhet vid kreditgivning. De teorier som används i uppsatsen är teorier kopplade till kreditgivningsprocessen och säkerhet vid kreditgivning. Vår studie har haft en kvalitativ forskningsmetod. Empiri-insamling har skett genom semistrukturerade intervjuer med två banker. Studien har varit explorativ med målet att försöka skapa en grundläggande förståelse kring studiens syfte. Empirin vi fick från intervjuerna stämde överlag ihop med teorin gällande det grundläggande ramverket för kvalitetsbedömningen av säkerheter. Vi ser att bankernas bedömning av olika faktorer som påverkar säkerhet är konsistent. Överlag bedömer bankerna säkerhetens styrka utefter samma kriterier. Dessa kriterier är hur lätt säkerheten är att realisera, företagarens kompetens och påverkan av omvärldsfaktorer. Det som skiljde sig var hur de ser på säkerhet relaterat till dessa faktorer. Båda bankerna bedömer styrkan i säkerhet enligt följande ordning: mark, bostadshus, ekonomibyggnader, företagshypotek. Däremot bedömer Bank A skogsbruksmark som lite starkare säkerhet än jordbruksmark, medan Bank B inte ser någon skillnad på styrkan av de båda säkerheterna. Den intervjuade personen från Bank B är dock av den personliga åsikten att skogsbruksmark bör ses som starkare säkerhet än jordbruksmark. Det faktum att bankerna har olika bedömningsmodeller för säkerhet visar att det inte finns ett globalt ramverk för själva bedömningsprocessen samt att bedömningen av styrkan inte är enbart objektiv, utan även subjektiv. Detta kan man se både mellan olika banker men också mellan individer inom samma bank. Variationen i bedömning av säkerheter kan enligt oss kan leda till att bankerna minimerar sin risk genom att vara mer detaljstyrda i sin bedömning, det vill säga att varje säkerhet bedöms utifrån sina förutsättningar och inte enbart utifrån dess ekonomiska värde.