Ekvint infektiöst anemivirus : immunsvarets roll för virusets persistens

Abstract: Ekvint infektiöst anemivirus (EIAV) är utbrett över nästan hela världen. Viruset innebär en utmaning för hästnäringen då det varken finns vaccin eller behandling för smittade individer. EIAV tillhör genuset lentivirus i familjen retrovirus och skapar persisterande infektioner hos smittade hästar. Trots immunförsvarets möjlighet att kontrollera viruset kan individer aldrig eliminera det helt. En anledning till att viruset kan persistera är dess förmåga till förändring och att därmed undkomma immunförsvaret. Förmågan att undkomma immunförsvaret härrör från olika mekanismer, en av dessa tros vara immunförsvarets egen förmåga att driva utvecklingen av viruset. Detta är en av svårigheterna med EIAV och för att undersöka immunförsvarets roll vid EIAV-infektion har olika undersökningar gjorts. Studier har utförts för att försöka kartlägga immunsvaret mot EIAV samt vid vilken tidpunkt i infektionsförloppet som de olika delarna i immunförsvaret är som mest aktiva. För att undersöka dessa komponenter har friska individer exponerats för viruset men det har också gjorts liknande försök på hästar med severe combined immunodeficiency (SCID). Hästar med SCID har ett dysfunktionellt immunförsvar i den mening att individerna saknar fungerande B- och T-celler. Detta beror på en mutation i en gen som kodar för DNA-PKcs, en del av ett enzym som krävs för rekombination av gener som sedan skapar receptorer på B- och T-cellernas yta. Om dessa receptorer inte skapas på rätt sätt kommer cellerna inte att kunna utvecklas. Individerna med SCID ger möjlighet att studera EIAV i en individ helt utan adaptivt immunförsvar. Detta är en unik situation där miljön för viruset till stor del kan förändras utifrån behov och frågeställning. Med hjälp av dessa immundefekta individer är det möjligt att studera hur olika delar av immunförsvaret kontrollerar en infektion med EIAV och när i processen kontrollen sker. Det som verkar klart i samtliga försök är att immunförsvaret spelar roll i utvecklingen av EIAV i en individ, men det finns fortfarande många oklarheter gällande vilken del av immunförsvaret som gör vad vid vilken tidpunkt. Syftet med denna litteraturstudie är att förstå om hästar med SCID utgör en bra testmodell, om det finns möjlighet att fortsatta försök i SCID-individer kan hjälpa kartläggningen av immunförsvaret vid en EIAV-infektion och om skulle detta kunna vara ett sätt för att finna ett vaccin? Det verkar som att föl med SCID utgör en ovärderlig grund i arbetet för att vidare förstå vad som sker vid en infektion med EIAV. Modeller där SCID-föl har använts för att studera EIAV har bidragit till att kartlägga immunsvaret. Trots att det är långt kvar till full förståelse har många viktiga upptäckter gjorts. Studierna har, utöver att ha skapat en början till förståelse för immunsvaret, även lett till funderingar om epitoper hos viruset som skulle kunna leda till vaccinutveckling mot EIAV och möjligtvis andra lentivirus. Sammantaget krävs det mer forskning för vidare kartläggning av immunsvaret och för att fullt förstå vilka komponenter av detta som verkar hur och när i EIAVs infektionscykel och för att förstå vilka delar det är som driver utvecklingen av viruset i en individ.