Urban ruderatmark som naturvårdsobjekt

Abstract: Ruderatmarker, övergivna impediment som tidigare utvecklats för till exempel bostäder eller industri, som senare återkoloniserats med varierande ekologisk sammansättning är värdefulla för biologisk mångfald i urbana miljöer. Trots att de här markerna ofta har högre artdiversitet än mer intensivt skötta grönområden prioriteras de bort när det finns ett exploateringsbehov. Städer förtätas i hög grad inom befintliga stadsgränser, obebyggda områden blir allt färre, ytorna mellan byggnader minskar eller försvinner helt i många delar av staden och lämnad mark såsom övergivna tomter, grönområden och ruderatmarker utgör en allt mindre del av den totala stadsytan. Denna postmoderna vildmark i de urbana mellanrummen kan bidra med flera ekosystemtjänster för en hållbar stadsutveckling. Syftet med arbetet är att sammanställa de nyckelfrågor om hur ändrad markanvändning på befintliga ruderatmarker påverkar de ekosystemtjänster vi nyttjar i dessa miljöer och vilka värden vi eventuellt kan gå miste om på grund av ändrad markanvändning. Det är främst gjort genom litteraturstudier. Studien har gett en viktig insikt om att hållbar stadsplanering i framtiden måste ta hänsyn till andra förutsättningar än det som är estetiskt tilltalande. För att på ett lyckat sätt behålla andelen ruderatmark i den totala stadsytan krävs det att formgivaren för platsen arbetar tvärvetenskapligt, där exempelvis landskapsarkitekter, arkitekter och stadsplanerare integrerar med andra professioner som ekologer, sociologer och kulturvetare. Arbetet har visat att trenden i stadslandskapen som växer fram är hållbar i många avseenden. Natur- och miljövårdsarbetet blir allt viktigare i förtätade städer ur ett ekologiskt perspektiv, då landskapstyper tenderar att bli mer lika varandra.