Bakteriologisk undersökning av spontankastad urin från hundar utan urinvägsinfektion : hur hantering av urinprov innan odling påverkar växten av bakterier

Abstract: Urinvägsinfektion (UVI) är en vanligt förekommande bakteriell infektion hos hund. Sjukdomen diagnosticeras utifrån kliniska tecken på UVI och bakteriologisk undersökning av urinen. Ett urinprov kan tas på olika sätt, bland annat som spontankastat. Att ta ett spontankastat prov är enkelt men medför en risk för kontamination. Generellt rekommenderas därför inte spontankastad urin till bakteriologisk undersökning vid misstanke om UVI. Trots denna rekommendation tas det ofta i samband med veterinärbesök spontankastade prover vilka dessutom oftast måste transporteras till laboratoriet innan odling kan påbörjas. Tidigare studier har undersökt hur odling av urin från hundar med UVI påverkas av att urinprovet förvaras innan odling och skillnader i resultat då odling sker på olika odlingsmedier. Motsvarande studier som undersöker hur odling av spontankastad urin från hundar utan UVI påverkas saknas. Att undersöka normalflora och bakteriell kontamination i urinprov från hundar utan UVI skulle kunna bidra till information som gör att feltolkningar av bakteriell växt i spontankastade urinprover minskar. Målet med denna studie var att öka kunskapen om bakteriell växt i spontankastad urin från hundar utan UVI. Studien undersökte om förvaring av urinen innan odling i rums- och/eller kylskåpstemperatur under en bestämd tid påverkade odlingsresultatet. I studien jämfördes även odling på Uricult® Trio mot traditionell odling på blod- och CLED-agar samt om rumstempererad förvaring av Uricult® Trio efter odling påverkar odlingsresultatet. Ytterligare en aspekt som undersöktes var om fynd vid fullständig urinanalys (refraktometer, urinsticka, sedimentundersökning) kunde associeras med fynd vid bakteriologisk undersökning. Totalt insamlades 44 spontankastade urinprover från hundar utan kliniska tecken på UVI. Samtliga prover odlades och förvarades för att simulera olika verklighetsscenarier som till exempel postgång till laboratorium. Sparsam växt (<25 000 CFU/ml) var den mängd bakterier som oftast påvisades i urinprovet som odlades i anslutning till provtagningen. Riklig växt (>100 000 CFU/ml) av potentiellt patogen bakterie förekom dock i tre urinprover. Dessa hundar hade sannolikt kunnat få en UVI-diagnos om de istället presenterats med någon form av sjukdomsproblematik till en klinik. Av de urinprover som förvarades innan odling hade 30 till 68 %, beroende på förvaringssätt, ett avvikande resultat gällande mängden bakterier gentemot om odling utfördes vid provtagningen. Urinprover som förvarades i kylskåpstemperatur innan odling stämde bäst överens med de urinprov som odlades vid provtagningen. Vid avvikande resultat sågs främst en minskad mängd bakterier efter förvaring. Odling på Uricult® Trio genererade i majoriteten av urinproverna samma mängd bakterier som odling på traditionellt sätt. Uricult® Trio kan förvaras i rumstemperatur 48 timmar efter odling, jämförbart med postgång, med avseende på mängden bakterier. Inga uppenbara associationer detekterades mellan fynd från urinanalys (proteinuri, erytrocyter, leukocyter och bakterier) och fynd från bakteriologisk undersökning. Studiens resultat tyder på att det finns en risk att överdiagnosticera UVI vid användandet av spontankastad urin, och att det är olämpligt att använda ett förvarat spontankastat urinprov till bakteriologisk undersökning.