Dynamisk vegetationsbyggnad i en folkparksmiljö : ett gestaltningsförslag för Folkets park i Lomma

Abstract: Folkets hus och parker är en del av svensk parkhistoria. Parkerna var tillägnade arbetarklassen under 1900-talet och de skapade möjligheter för sociala möten, kultur och nöjen. Det här arbetet fokuserar på Lomma Folkets park, som ursprungligen var en levande park med växtlighet och mänsklig aktivitet. Idag saknar parken liv och funktioner som lockar besökare. Lomma Folkets hus-förenings vision är att parken återigen ska bli en lummig oas, men att den samtidigt ska utformas utan de traditionella stildragen av en folkpark. För att nå föreningens visioner skapades en park med fokus på växtlighet samtidigt som parkens kulturhistoriska arv framhävs. I arbetet undersöktes hur Folkets park i Lomma kan gestaltas för att främja föreningslivet, kultur och rekreation. Den teoretiska grunden för arbetet är tvåfalt, dels växtgestaltning, dels historiska parkstrukturer. Växtgestaltningen utgår från dynamisk vegetationsbyggnad som modell för att skapa ett art- och strukturrikt växtsystem. Växtsammansättningen och växtkompositionen syftar till att skapa mervärden i parken, som tidigare varit bristfällig. Historiska strukturer inspirerade av parker som anlades i samma tidsera som Lomma Folkets park utgör grunden för hur parkens kulturhistoriska värde förvaltats. Med beskrivande texter och planer har strukturer valts ut som kan appliceras i Folkets park. Arbetets resultat presenteras som ett gestaltningsförslag för Folkets park i Lomma. I förslaget ingår funktioner som knyter an till föreningens verksamhet och kopplas till dess historiska arv integrerat i ett art- och strukturrikt växtsystem. En dynamisk vegetationsbyggnad bidrar med upplevelsemässiga och ekologiska värden. Diskussionen redogör för möjligheter och problem med en dynamisk växtgestaltning som modell för växtgestaltningen. Därefter reflekterar jag över de överväganden jag gjort i designprocessen. Diskussionen behandlar även hur det historiska arvet har förvaltats i den nya utformningen, följt av en reflektion över svårigheter med bevarande. Diskussionen avslutas med en reflektion av val av metoder och vad de har bidragit till i arbetet.