Embryotransfer : en framtid för svensk fårnäring?

Abstract: Embryotransfer innebär att ett embryo överförs från en donator till en mottagare. Denna teknik gör att man kan öka antalet avkommor från ett moderdjur och vid import kan transporten av levande djur undvikas och ett högre smittskydd nås. Tekniken har funnits under flera årtionden, men det är först de senaste åren som den börjat få ett genomslag inom fårnäringen. Det beror delvis på att det i motsats till kor krävs ett operativt ingrepp för både uttag och transfer av embryo. Orsaken är att får har en komplex utformning av cervix (livmoderhalsen) som gör den svår att penetrera med pipett, samt att rektal manipulation inte är möjligt på grund av deras ringa storlek. En icke operativ teknik är dock under utveckling. Enligt den svenska djurskyddslagen måste ett operativt ingrepp på djur motiveras med ett veterinärmedicinskt skäl, vilket gör embryotransfer hos får olagligt. Det finns dock möjlighet att söka dispens från Jordbruksverket vilket har beviljats några gånger i Sverige där embryotransfer medfört ett alternativ till import av levande djur. Första gången det utfördes var 2010 vid import av Dorperfåret. Syftet med denna litteraturstudie är att utreda användningsområdet för embryotransfer hos får i Sverige och hur det skulle påverka de olika raserna. Tillgängliga tekniker kommer kort förklaras för klargöra om embryotransfer kan användas i enlighet med svensk lagstiftning. Även eventuella negativa aspekter kommer tas upp och etiska dilemman diskuteras. Den mest använda metoden är MOET (Multiple Ovulatory Embryo Transfer). Det innebär att donatortackan hormonbehandlas för att släppa så många ägg som möjligt som sedan befruktas via artificiell insemination eller naturlig betäckning. Uttag av embryona sker antingen via laparotomi (bukingrepp) eller laparoskopi (titthålskirurgi) och embryon kan antingen frysas ner eller överföras direkt till mottagaren. Efter uttaget av embryon tvättas de enligt ett protokoll skrivet av International Embryo Transfer Society (IETS). Detta medför att många patogener avlägsnas eller inaktiveras vilket gör embryotransfer till en bra metod i smittskyddssynpunkt. För att donatorn och recipienten ska vara i samma tidpunkt av brunstcykeln hormonbehandlas båda. För transfer av embryo är semi-laparoskopi en vanlig metod där ett laparoskop används för lokalisering av livmoderhornet som sedan lyfts upp genom ett litet snitt i bukväggen. Där injiceras embryon. I Sverige finns ett flertal i grunden importerade raser med få individer som skulle kunna dra stor nytta av embryotransfer för import av nytt avelsmaterial. De svenska lantraserna gynnas inte på samma sätt av tekniken, men den kan användas i bevarandearbetet. Studier visar även att embryotransfer kan ge ett snabbare avelsframsteg jämfört med artificiell insemination och naturlig betäckning, men frågan är om det etiskt sett är ett tillräckligt skäl för användningen. Det etiska dilemmat diskuteras inom näringen och det finns även en oro att konsumenternas förtroende kan sänkas.