Parasitbörda hos betande lamm : relaterat till avmaskning och avvänjningsålder

University essay from SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Abstract: Mag-tarmparasiter är ett kostsamt och energikrävande problem vilket varje fårlantbrukare behöver hantera. I Sverige är de vanligaste parasiterna Teladorsagia circumcincta, Trichostrongylus spp. och Haemonchus contortus. Infektion med de tidigare nämnda parasiterna kan vid en hög parasitbörda resultera i en minskad tillväxt och kliniska symtom associerade med parasitär gastroenterit respektive blodbrist. I dagsläget förlitar man sig i hög grad på avmaskning för hantering av en infektion med mag-tarmparasiter. Anthelmintikaresistens är dock vidd spridd i världen och ställer krav på alternativa strategier för hantering av mag-tarmparasiter inom fårnäringen. Betesplanering är en viktig del i strategin mot parasiterna. Lammen är känsligast för infektioner, då immunitet ännu inte utvecklats, och behöver introduceras till ett bete med lågt smittryck. En välanvänd strategi är förflyttning av lammen till ett rent bete efter avvänjning, vilket kan minimera klinisk sjukdom. Ytterligare har avvänjningsåldern föreslagits, i ett antal studier, ha en påverkan på hur väl förstagångsbetande lamm hanterar en infektion med mag-tarmparasiter. Således avsåg denna studie att undersöka hur lammens avvänjningsålder kan komma att påverka en infektion med magtarmparasiter. 49 bagglamm delades upp i fyra olika studiegrupper. Två grupper avvandes tidigt, vid cirka 10 veckors ålder, och två grupper avvandes sent, vid drygt 13 veckors ålder. Varje grupp flyttades till ett rent bete efter avvänjning, av typen vallåterväxt. Ytterligare skilde grupperna åt beträffande exponering för parasitbörda. Två av grupperna, en tidig respektive en sen avvänjning, exponerades för en lägre parasitbörda. Den lägre parasitbördan uppnåddes genom att avmaska tackorna innan betessläpp och lammen vid avvänjning. De övriga två grupperna var tänkta att exponeras för en högre parasitbörda vilket uppnåddes genom att ingen avmaskning ägde rum i grupperna. Under studieperioden togs träckprov från lammen var fjärde vecka med start vid första avvänjningstillfället. I samband med dessa provtagningar vägdes lammen. Träckproverna undersöktes med modifierad McMaster-metod för att bestämma antal ägg i träcken. Vidare poolades träckproverna från vardera gruppen vilka senare artbestämdes med hjälp av Droplet digital polymerase chain reaction med primers för H. contortus, T. circumcincta och Trichostrongylus spp. Studiens resultat antyder att avvänjningsåldern kan ha en påverkan på hur väl lammen hanterar en infektion med mag-tarmparasiter men studiens design begränsar möjlighet till att dra slutsatser kring detta. Däremot så verkar en introduktion till betet vid en ung ålder skyddande för en hög parasitbörda. Vidare indikerar resultaten att avmaskning av tackor innan betessläpp och av lammen i samband med avvänjning inte alltid är nödvändigt för att undvika klinisk sjukdom. Däremot är avmaskning viktigt för att hålla beten rena, undvika kontamination och för att vid behov hantera en hög parasitbörda. Träckprov rekommenderas innan betessläpp av tackor och vid avvänjning av lammen för att kunna behandla vid behov. Det verkar skyddande för lamm att introduceras till betet vid en ung ålder och avvänjs vid en högre ålder för en god tillväxt, men skyddande med en tidig avvänjning för en infektion med H. contortus.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)