Förekomst och kontroll av Toxocara vitulorum med ivermektin hos svenska bisonkalvar
Abstract: För 20 år sedan importerades de första bisonoxarna till Sverige och sedan dess har bisonnäringen vuxit till att finnas på ett tiotal gårdar i landet 2020. År 2007 hittades det första fallet av spolmasken Toxocara vitulorum hos en svensk bisonkalv. Sedan dess har sporadiska fall setts i flera besättningar där kalvar plötsligt dött. Parasiten är vanlig hos nötkreatur och vattenbufflar i tropiska områden men förekommer även i tempererat klimat. Eftersom alla svenska bisonoxar härstammar från individer som importerats från antingen Danmark eller Belgien, där T. vitulorum finns endemiskt, misstänks alla svenska besättningar ha smittan. Om parasiten sprider sig och infekterar även nötkreatur skulle detta kunna ge förödande ekonomiska konsekvenser för Sveriges mjölk- och köttbönder. Hos vuxna bisonoxar ligger larverna vilande i olika vävnader, framförallt i levern. Strax innan partus migrerar de till mjölkkörtlarna för att kunna infektera kalven via mjölken. I kalvens tunntarm växer larverna till, mognar och förökar sig. Parasiterna kan bli så många att de obstruerar tarmen vilket kan orsaka dödsfall. När parasiten väl har infekterat en besättning är den svår att bli av med då de inhiberade larverna är okänsliga för anthelmintika och den vuxna masken producerar rikligt med ägg som sannolikt överlever länge i miljön. Enligt internationella studier finns preparat främst inom gruppen makrocykliska laktoner (doramektin, eprinomektin, ivermektin och moxidektin) som har 100 % effekt mot T. vitulorum såväl hos vattenbufflar som nötkreatur. Det är dock en utmaning att hitta en behandlingsform som är applicerbar på bisonoxar eftersom de lever fritt i stora hägn och är ovana vid hantering. Dessutom finns inga läkemedel registrerade för bisonoxar i Sverige så all behandling är "off label" och dess effekt är därför oviss. Syftet med studien var att: i) undersöka förekomsten av smittan på två större bisongårdar i Sverige, och ii) studera effekten av ivermektin hos kalvar som avmaskades vid 2–7 veckors ålder. I studien fanns parasiten hos 62 % av kalvar som var äldre än fyra veckor. Vid 9–16 dagar efter avmaskning med ivermektin som subkutan injektion (0,2 mg/kg kroppsvikt) sågs en minskning av epg med 53 %. Vidare studier av krävs för att hitta en lämplig behandlingsstrategi för att kontrollera T. vitulorum hos de svenska besättningarna. Fram till dess bör prevalensen undersökas och övervakas. Att undvika för hög djurtäthet så att smittrycket hålls nere och att se till att djuren hålls och utfodras korrekt gör dem naturligt motståndskraftiga mot parasitinfektioner.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)