Challenging the principle of solidarity in the Common European Asylum System - Towards a more comprehensive approach to sharing asylum responsibilities

Abstract: Denna uppsats berör solidaritet och rättvis ansvarsfördelning på asylområdet inom EU, principer som fastslås i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Solidaritetsprincipen är ämnad att genomsyra asyl-, immigrations- och gränspolitiken inom EU, men en definition eller innebörd av principen har aldrig fastslagits eller antagits. Trots detta har principen spelat stor roll som en vägledande princip i utvecklingen av ett gemensamt europeiskt asylsystem och den interna och externa dimensionen inom detta ramverk. Det övergripande syftet med detta ramverk är att harmonisera gemenskapsrätten och etablera gemensamma standarder på asylområdet för att säkerställa en hög skyddsnivå för de som är i behov av internationellt skydd. Det gemensamma asylsystemet och solidaritetsprincipen har utsatts för stor prövning de senaste åren då oroligheter i omvärlden har skapat stora flyktingströmmar in till EU. De åtgärder som EU och medlemsstaterna har vidtagit har visat sig vara otillräckliga för att tillgodose grundläggande rättigheter och leva upp till internationella åtaganden. Syftet med uppsatsen är att utmana solidaritetsprincipens nuvarande förhållande till det gemenskapsrättsliga asylsystemet och dess interna och externa dimension mot ett mer övergripande synsätt gällande ansvarsfördelningen på asylområdet. I uppsatsen kommer solidaritetsprincipen och dess betydelse att behandlas, även principens verkställbarhet kommer att beröras. Uppsatsens omfattning är begränsad till att diskutera syftena med och funktionerna av två mekanismer, Dublinförordningen och vidarebosättning, samt hur dessa förhåller sig till principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning. Detta är två distinkta verktyg som verkar i olika dimensioner av regelverket men som i grunden är sammanlänkade då effekterna vid tillämpningen av det ena slutligen kommer påverka det andra. Uppsatsen argumenterar för ett holistiskt synsätt där kopplingen mellan den interna och externa dimensionen av den gemenskapsrättsliga asylpolitiken ska beaktas. Detta synsätt är essentiellt för att främja genuin och praktisk solidaritet och därmed garantera och säkerställa att individens grundläggande rättigheter tas tillvara.