Slutet på ett liv ger upphov till ett nytt : Biournans möjligheter som gravskick

Abstract: En ny typ av gravsättningsurna, Urna Bios (fortsättningsvis kallad biournan), har tagits fram av det spanska designföretaget Estudimoline. Grundtanken är att ett frö till ett träd placeras i urnan och börjar gro efter det att urnan jordsatts. Trädet växer sedan upp på graven. För att den här metoden ska kunna användas på svenska kyrkogårdar bör urnans viktigaste förutsättningar övergripligt undersökas och hanteras och kandidatuppsatsens mål är att göra detta. Arbetet syftar till att förmedla översiktlig kunskap om hur biournan bör hanteras för att underlätta planeringen för detta gravskick. Frågeställningen som kandidatuppsatsen utgår från är: ”En gravsättning med biournan medför många aspekter att ta hänsyn till. Vilka är de främsta och hur kan de hanteras för att gravskicket ska kunna användas?” För att besvara frågeställningen används analysmetoder i form av en litteraturstudie, en enkät kring intresset för urnan och en kvantitativ tolkning av svaren därifrån samt en reflektion över hur ett verklighetsanpassat gestaltningsexempel hanterar biournans förutsättningar. Slutsatsen kan dras att biournan kräver planering ur ett större tidsperspektiv än andra typer av gravskick. Dessutom behövs det mycket kompetent personal från kyrkogårdsförvaltningen som säkerställer gravträdens etablering och utveckling. Om urnans förutsättningar övervägs och hanteras på rätt sätt kan biournan troligen användas som gravskick. Antagligen blir metoden dock mycket resurskrävande och vidare forskning bör göras för att lösa detta. Att sätta en trädplanta istället för att så ett frö kan vara ett alternativ som gör gravskicket mer hanterbart.