Jämställd rörelse : genusperspektiv på aktivitetsparker

Abstract: Landskapsarkitektur påverkar den fysiska miljöns utseende och funktion och därmed hur människor lever sina liv. Den här uppsatsen har skrivits för att undersöka hur ett genusperspektiv kan användas inom landskapsarkitektur. Målet är att mer specifikt undersöka hur planering och gestaltning kan bidra till en jämställdhetsfrämjande aktivitetspark. Idén bakom uppsatsen kommer dels från mitt eget intresse för hur landskapsarkitektur kan användas som ett redskap för samhällsförändring. Dels kommer det från en specifik förfrågan från Fritidsförvaltningen i Landskrona som vill undersöka hur en skejtpark skulle kunna locka en bredare målgrupp. Idag är det främst killar som nyttjar skejtparkerna. Hur kan jag som landskapsarkitekt arbeta för att utveckla en jämställdhetsfrämjande aktivitetspark? Vad kan ett jämställdhetsarbete inom landskapsarkitekturens yrkesområden innebära? Lagar och policydokument styr både jämställdhets- och planeringsarbete, var kan en konstruktiv diskussion kring jämställdhet föras inom planeringen? Uppsatsen inleds med en beskrivning av genus och jämställdhetsarbete, från grundläggande begrepp och vidare till kopplingen med landskapsarkitektens yrkesområden i syfte att svara på den första av mina frågeställningar ”På vilket sätt kan planering och gestaltning innefatta ett genusperspektiv?”. Aktuellt blir även idrottens roll i genusskapandet. Hur vi rör oss speglar vår identitet, i uppsatsen undersöks vilken påverkan idrotten har haft på genus och identitet samt på vilket sätt det kan utgöra en arena för jämställdhetsarbete. Det svarar på den andra frågeställningen ”Hur påverkas konstruktionen av kön genom fysisk aktivitet?”. Vidare beskrivs ett referensobjekt som utgör exempel där de tre områdena landskapsarkitektur, genus och idrott strålar samman. Detta i syfte att svara på den tredje och sista frågeställningen ”Hur kan en aktivitetspark utvecklas med ett genusperspektiv?”. Det dilemma som jämställdhetsarbetet tampas med, hur ojämställdhet kan belysas utan att samtidigt befästas, är återkommande genom uppsatsen. Uppsatsen visar att ett jämställdhetsmål bör kompletteras med genusperspektiv med fokus på processen som medel. Generellt sätt efterlyses ett underifrånperspektiv som sätter medborgaren med dess erfarenheter och kunskaper i fokus. Avslutningsvis förs en reflekterande diskussion kring hur verktyg och strategier som medborgardialog, intersektionalitet, representation och iteration kan användas för ett genusarbete inom landskapsarkitektur.