The responsibility to protect - A foundation for making exceptions to the general prohibition on the use of force?

Abstract: År 2001 publicerade den Internationella Kommission för Intervention och Statssuveränitet (ICISS) en rapport om den så kallade doktrinen om skyldigheten att skydda (responsibility to protect, R2P). Enligt kommissionen innebär doktrinen att det internationella samfundet genom FN har en skyldighet att ingripa i situationer då människor utsätts för grova brott mot mänskliga rättigheter. Skyldigheten är subsidiär och infaller först då staten som har ansvar för att dessa människors mänskliga rättigheter respekteras misslyckas med att ingripa. Kommissionen menar att doktrinen på så sätt kan vara en lösning på de situationer då människor utsätts för grova brott inom en stats gränser där det internationella samfundet vanligtvis inte har tillåtelse att intervenera. Några år efter att rapporten publicerades antog FNs generalförsamling en resolution som innehöll ett antagande av doktrinen. Sedan dess har doktrinen diskuterats ihärdigt i samband med debatten om våldsanvändning inom ramen för humanitär intervention. Framtiden för doktrinen inom internationell rätt är inte självklar. Bland kritikerna finns såväl förespråkare som motståndare. Förespråkarna ser doktrinen som en lovande internationell rättskälla under utveckling, medan motståndarna ifrågasätter de legala grunderna som doktrinen sägs vila på. Den här uppsatsen undersöker det rättsliga förhållandet mellan våldsregleringen i internationell rätt och doktrinen i syfte att finna ett svar på frågan om doktrinen kan innebär att undantag från det generella våldsförbudet i situationer då grova brott mot mänskliga rättigheter äger rum. Argumenten som framförs är grundade i såväl juridik som moral.