Utvintrande mellangrödor i höstraps : effekt på raps, ogräs och skadegörare

Abstract: Höstraps är en viktig avbrottsgröda i spannmålsdominerande växtföljder, och odlingen av höstraps har ökat i Sverige de senaste tjugo åren. Rapsen är normalt utsatt för ett högt tryck från ogräs och skadegörare, vilket gör att odling av ekologisk höstraps är ytterst begränsad. Dagens jordbruk har en negativ påverkan på miljön, vilket är kopplat till övergödning och överanvändning av pesticider. Mellangrödor är ett alternativ till att motverka förekomsten av ogräs och skadegörare, vilket kan minska behovet av insatser och minska jordbrukets miljöpåverkan. Samodling av utvintrande mellangrödor med höstraps kan minska behovet av insatser i form av gödsel och pesticider om mellangrödorna minskar effekten av skadegörare och om det fixerade kvävet kommer rapsen tillgodo. Samodling kan emellertid också innebära konkurrens som påverkar rapsen negativt. Höstrapsen etableras långsamt och om en mellangröda kan utnyttja det lediga utrymmet innan rapsen sluter sig och mellangrödan sedan utvintrar finns en möjlighet att effekten av mellangrödan blir positiv. Syftet med detta arbete är att genom en litteraturstudie och en intervju, analysera och bedöma om höstraps kan samodlas med utvintrande mellangrödor. Hur påverkas avkastning, biomassa, ogräskontroll, skadeinsekter och näringsomsättning, och vad är bidragande mekanismer bakom effekterna. Hur ser erfarenheten ut i Sverige och vad finns det för utmaningar och möjligheter. Studier visar på att utvintrande mellangrödor minskar ogrästrycket genom ökad konkurrens, mellangrödorna ger tendenser till minskad förekomst av skadeinsekter då de blir förvirrade i odlingsmiljön. Mellangrödor i form av baljväxter bidrar med kvävefixering som kan komma höstrapsen till del genom mineralisering. Rapsens biomassa reduceras dock på grund av konkurrensen med mellangrödan under hösten. Alla dessa faktorer avgör hur rapsens avkastning påverkas. Valet av mellangröda, markens bördighet och väder under odlingsåret har också betydelse för hur mycket höstrapsen påverkas. Samodlingen ger bäst effekt på de jordar som har litet kväveinnehåll eftersom det stimulerar baljväxter att fixera kväve från atmosfären. Min slutsats är att det behövs forskning på hur odlingssystemet fungerar i ett svenskt klimat. Speciellt hur faktorer som såtidpunkt, utsädesmängd, radavstånd och växtföljd kan anpassas för att uppnå bästa möjliga och hållbara resultat för rapsen.