Bostäder enligt reglerna : förutsättningarna att bygga ekonomiskt överkomliga bostäder för unga vuxna och studenter enligt det svenska byggregelverket

Abstract: Människors tillgång till bostäder är en viktig aspekt av planeringen för en hållbar stadsutveckling. Den bostadsbrist som råder på den svenska bostadsmarknaden bromsar därmed progressionen mot en mer en hållbar bostadssituation i Sverige och i förlängningen även en övergripande hållbar utveckling. Detta då en hållbar utveckling förutsätter förekomsten av ekonomiskt överkomliga bostäder som svarar mot behoven hos de grupper och individer som bor i dem. Bostadsbristen drabbar inte alla samhällsgrupper lika hårt, utan innebär störst problem för grupper med lägre inkomster och ekonomiskt kapital, däribland grupperna unga vuxna och studenter. Från framförallt byggbranschen och fastighetsaktörer har röster höjts om att det svenska byggregelverket hindrar dessa aktörers förutsättningar att bygga ekonomiskt överkomliga bostäder. Samtidigt har bostadsforskare varnat för att kritiken öppnar upp för möjligheten att frångå flera av de krav som byggregelverket ställer och som syftar till att säkerställa att de bostäder som byggs främjar en god livsmiljö och boendesituation. Det här arbetet har genom en litteraturstudie undersökt hur den nuvarande kunskapsbilden ser ut om hur aktörer som arbetar med tillämpningen av det svenska byggregelverket upplever att denna process påverkar förutsättningarna att bygga nya och ekonomiskt överkomliga bostäder. Intervjuer med två bostadsaktörer vars fokus är att bygga nya hyresbostäder för unga vuxna respektive studenter bidrar därtill med två ögonblicksbilder av hur sådana aktörer upplever sina förutsättningar att nå sina respektive organisationers ambitioner i förhållande till byggregelverket. Arbetets resultat pekar på att det utifrån den kritik som idag finns går att identifiera två övergripande problemområden som sådana aktörer upplever med byggregelverket. Dels upplevs reglerna i en del fall hindra byggandet av ekonomiskt överkomliga bostäder och dels upplevs reglerna begränsa förutsättningarna att bygga bostäder som i största allmänhet svarar mot behoven hos flera av de målgrupper som kan tänkas komma att bo i dem. Utifrån arbetets resultat dras slutsatsen att en potentiell lösning är ett flyttat fokus vid tillämpningen av byggregelverket mot att i större utsträckning än idag handla om att tolka bostadsförslag mot de bakomliggande syftena med de regler som finns. Med hänsyn till att det inte går att objektivt definiera vad som utgör en tillräckligt bra bostad i ett hållbart samhälle skulle bygglovsprövningen kunna tänkas tillåta mer utrymme för en diskussion om vad som i en given situation är att anse som ett adekvat bostadsförslag. Människors bedömningar och dialogen om vägen framåt skulle i sådana fall kunna ges mer fokus än detaljerade mått och sökandet efter objektivt optimala lösningar utifrån standardiserade regler. En kompromiss skulle då potentiellt kunna nås mellan regelverkets styrkor i att ställa krav på det som byggs och dess svagheter i att samtidigt begränsa vad som kan byggas.