Ballast Water Management Legal Approaches

Abstract: Spridningen av främmande invasiva arter i den marina miljön genom barlastvatten och andra bärare har blivit fastställt som ett av de fyra största hoten mot världshaven, men trots detta har problemet blivit lite uppmärksammat av allmänheten. Under de senaste decennierna har spektakulära fall av invasioner, såsom t.ex. spridningen av vandringsmusslan till de amerikanska och kanadensiska Stora sjöarna, gjort att problemet uppmärksammats internationellt. Responsen har till stor del utgjorts av frivilliga åtgärder som mestadels har varit fokuserade på skifte av barlastvatten. Detta har gjort att denna metod har blivit den vanligaste implementerade åtgärden, trots att metoden allmänt anses som förknippad med risker och som otillräcklig för att kunna begränsa den oavsiktliga spridningen av arter. 2004 färdigställde IMO den internationella barlastvattenkonventionen, det första övergripande och bindande dokumentet inom internationell lag på området, som beräknas träda i kraft under 2013. Konvention har inkluderat skifte av barlastvatten som ett krav för en del fartyg men metoden kommer att fasas ut och ersättas av en strängare standard. Denna standard kräver att det finns barlastvattenhanteringssystem ombord för att säkerställa att antalet livskraftiga organismer som släpps ut med barlastvattnet hålls på ett minimum. Konventionen är ett stort steg framåt men dess framgång kommer att bero på om den lyckas etablera sig globalt och om utvecklingsländer ansluter sig och kan implementera den. Resursskillnaden stater emellan är den största utmaningen, vilken förhoppningsvis kan överkommas genom internationellt samarbete och därigenom spridning av resurser och kunskap. Samarbete på regional nivå är lika viktigt som att ha ett globalt perspektiv om barlastvattenfrågan ska få en lösning. För Europas del har EU varken agerat snabbt eller bestämt i frågan och det finns för närvarande ingen gemensam barlastvattenpolicy. Detta är olyckligt för den marina miljön men även för handelsmöjligheterna för en del av EU:s medlemsstater. Det är åsikten av denna uppsats att den gemensamma EU-strategi angående invasiva främmande arter, som för närvarande håller på att upprättas, bör innehålla ett gemensamt ställningstagande i barlastvattenfrågan. Detta ställningstagande bör utmynna i obligatoriska åtgärder. Då Sverige måste ta hänsyn både till viktiga fartygsleder och känsliga marina miljöer såsom Östersjön så kan det uppfattas som förvånande att Sverige saknar gällande regleringar för barlastvatten. Dock har Sverige anslutit sig till den internationella barlastvattenkonventionen och gjort de förberedelser som anslutningen kräver. Barlastvattenlagen har omvandlat konventionens legala substans till svensk lag och den nya lagen kommer att träda i kraft när konventionen träder i kraft. Med hänsyn till Sveriges medlemskap i EU och då unionen ännu inte har beslutat om eventuella gemensamma åtgärder är det rimligt att inga ytterligare åtgärder vidtagits.