Dödlighet hos renkalvar vid kalvning i hägn

Abstract: Renen är ett hjortdjur som i Sverige ägs och sköts av samer organiserade i samebyar. För det mesta går renarna fritt och livnär sig på naturligt bete, men samlas ihop vid särskilda tillfällen för exempelvis märkning och slakt. Rennäringen idag är hårt pressad av rovdjurrelaterade förluster i renhjordarna. Detta examensarbete är en del av ett pågående projekt som handlar om björnens predation på renar och åtgärder för att skydda renkalvar från björnpredation under deras första levnadsveckor. I början av april 2013 togs totalt cirka 2000 vajor från två skogssamebyar in i fyra olika hägn för att skydda renarna mot rovdjursangrepp under kalvningsperioden. Genom att förse 937 kalvar med en mortalitetssändare vid utsläpp ur hägnen i början av juni kunde kalvdödligheten följas även under sommarbetesperioden. Sändarna startar och skickar signaler om kalven dör och sändaren ligger orörlig under en viss tid. Alla 97 kalvar som dog i hägnen obducerades antingen på plats eller på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Fram till och med november hittades därefter ytterligare 105 kalvar med hjälp av mortalitetssändare. Därutöver avlivades tio kalvar på grund av munhåleinfektioner, vilket upptäcktes vid en extrasamling av hjorden i juli. Av de totalt 115 kalvar som dött eller avlivats efter utsläpp obducerades 64 för att fastställa dödsorsak. Kalvdödligheten under hägnperioden var i hägn A 8,8 %, hägn B 10,9 %, hägn C 2,0 % och hägn D 1,1 %. Den vanligaste dödsorsaken för kalvar som dött i hägn var utmärgling, utan andra synliga förändringar. Dessa kalvar har troligen blivit övergivna, varit svagfödda eller av någon anledning inte kunnat dia. De flesta kalvar som blivit övergivna var endast ett eller ett par dygn gamla. Det visar på risken att vajan överger kalven under de första dygnen efter kalvning och tyder på att vajan måste få lugn och ro under och efter kalvningen. Andra dödsorsaker i hägnen var infektioner, olyckor samt några dödfödslar. I två av hägnen (C och D) sågs nästan inga hälsoproblem. I samband med kalvmärkningen i hägn A i början av juni upptäcktes och avlivades två kalvar med infektion i munnen. Senare visade det sig att flera kalvar hade drabbats av infektioner som bekräftades vara sjukdomen nekrobacillos, orsakad av bakterien Fusobacterium necrophorum. Med hjälp av mortalitetssändare och en extrasamling av renhjorden från hägn A har totalt 44 fall av munhåleinfektion dokumenterats vid obduktion. Av dessa bekräftades 24 som nekrobacillos genom bakteriologisk odling och/eller typiskt histologiskt utseende. Tre fall av munhåleinfektion noterades i ett av de andra hägnen. Nekrobacillosutbrottet medförde att infektioner blev den vanligaste dödsorsaken det första halvåret, hos kalvar som fötts i hägn. Även andra inflammationer såsom tarminflammation och lung- och lungsäcksinflammation observerades. Denna studie av renkalvdödlighet vid övervakad kalvning i hägn visar att det finns betydande hälsorisker med hägning och utfodring av ren under kalvningsperioden. Jämförelser mellan hägnen tyder på att högre djurtäthet liksom stora antal djur totalt inom ett hägn medför risk för ökat antal övergivna kalvar, försämrad hygien och ökad risk för infektionssjukdomar.