Perinealbråck hos hund : retrospektiv studie om kontralateralt bråck efter enkelsidig operation

Abstract: Bakgrund: Det har föreslagits att perinealbråck hos hundar möjligtvis ska betraktas som en bilateral företeelse istället för unilateral. Det finns dock endast begränsad mängd data med avseende på risk för kontralateral operation efter åtgärd av unilateralt bråck. Syfte: Hypotesen var att behov av operation på kontralateral sida var sällsynt. Målet med studien var att undersöka förekomsten av kontralateral operation efter ett unilateralt ingrepp hos hund diagnostiserad med och behandlad för unilateralt perinealbråck. Metod och Material: En retrospektiv kohortstudie genomfördes där en sökning gjordes på debiteringskoder för operation av perinealbråck omfattande en period över tio år. Journaler som identifierades i sökningen analyserades. Sökningen avgränsades till operationer genomförda under åren 2009–2018 vid universitetsdjursjukhuset i Uppsala, Sverige. Gruppering av hundarna genomfördes från grupp ett till fem, där grupp ett bestod av de hundar med initialt enkelsidigt bråck, grupp två bestod av de initialt dubbelsidiga hundarna, grupp tre bestod av de hundar med tydligt bråck på ena sidan och med måttligt bråck på motsatta sidan, grupp fyra bestod av de hundar med tydligt bråck på ena sidan och ett lindrigt bråck på den motsatta sidan och grupp fem bestod av de hundar som hade tydligt bråck på ena sidan men motsatta sidan hade inget utvecklat bråck utan endast kommentar om bland annat försvagad muskulatur. I en fördjupad analys kontaktades vissa av djurägarna till grupp ett, alltså de hundarna med endast initialt enkelsidigt perinealbråck, som inte hade någon notering om försvagning i muskelväggen eller ett ytterligare bråck på den kontralaterala sidan. De djurägare där informationen saknades, om deras hund hade behövt uppsöka veterinärvård på grund av att ett kontralateralt bråck uppstått eller ej, kontaktades. Metoderna som användes vid kontaktande av djurägarna var telefonsamtal och SMS. Frågor som ställdes var bland annat om hunden hade utvecklat problem med den kontralaterala sidan och om det i så fall hade behövts åtgärdas kirurgiskt samt ålder på hunden vid uppkomst av eventuella problem. Om hunden var avliden ställdes frågan om hunden avlidit till följd av perinealbråcket eller av annan orsak. Resultat: Studien identifierade totalt 80 hanhundar. Grupp ett, initialt enkelsidigt bråck, bestod av 30 hundar. Grupp två, initialt dubbelsidiga bråck, konstaterades hos 24 hundar. Grupp tre bestod av två hundar som registrerades med tydligt bråck på ena sidan och måttligt bråck på den motsatta sidan. Grupp fyra bestod av fem hundar som registrerades med tydligt bråck på ena sidan och lindrigt bråck på motsatta sidan. Grupp fem bestod av 19 hundar som registrerades med tydligt bråck på ena sidan och en journalanteckning att motsatta sidans muskulatur uppfattades som slapp eller mer eftergivlig, utifrån en subjektiv bedömning vid rektalpalpation. Totala antalet registrerade operationer blev 98 varav 33 exklusive kastration och 65 inklusive kastration. 15 hundar opererades bilateralt i två steg varav 14 av dem var registrerade som grupp 2, initial som dubbelsidiga bråck, och en hund registrerades i grupp 5, slapp muskulatur på den motsatta sidan. Medelåldern vid operation av perinealbråck var 8,3 år (3,9–14,8 år) och medelvikten var 18,2 kg (3,5–49 kg). Utvecklande av kontralaterala perinealbråck hos initialt unilaterala bråck, grupp ett, sågs hos fem av 30 hundar. Två av de fem hundarna åtgärdades kirurgiskt och en hund behandlades konservativt och två avlivades på grund av det kontralaterala bråcket. Av de i grupp ett, initialt enkelsidigt bråck, som ej utvecklade bråck på kontralaterala sidan blev två avlivade under operation, en hund avlivades efter två månader på grund av återfall av bråck på samma sida och en hund avlivades fem månader efter operationen på grund av annan orsak som inte hade med perinealbråcket att göra. Utöver dessa fyra hundar var tiden från operation till uppföljning angående kontralateralt bråck hos grupp ett, initialt enkelsidiga, Sammanfattning mellan 11 månader–11,8 år och ett medelvärde på fyra år efter operation. De fyra hundarna som avlivades i samband med operation eller kort tid efter genomförd kirurgi valdes att i denna studie exkluderas. Totalt kontaktades 19 djurägare via telefon och/eller med sms med standardiserade frågor varav 15 djurägare svarade via telefonsamtal, två djurägare endast via sms och två djurägare svarade aldrig. Genom denna intervju identifierades två av de fem hundarna som utvecklade kontralateralt bråck. De två hundar vars djurägare inte lyckades kontaktas exkluderades. Detta medförde att fem hundar av de 24 hundar med initialt enkelsidigt perinealbråck, 20,8 %, utvecklade ett kontralateralt bråck på den motsatta sidan. Hos de hundar som hade bråck på ena sidan samt notering om försvagad muskulatur på motsatta sidan, grupp fem, behövde en hund uppsöka veterinärvård samt åtgärdas kirurgiskt på grund av att ha utvecklat perinealbråck på den motsatta sidan. Av de hundar som var registrerade som grupp 2–5, avlivades två i samband med operation på grund av dålig prognos och en strax efter operation på grund av komplikationer som krävde en ny operation. Dessa tre hundar valdes även de att exkluderas då de inte bedömdes ha chansen att kunna utveckla ett kontralateralt perinealbråck. Ytterligare två hundar avlivades 2,3 år och 4 år efter operationen på grund av problem med den genomförda bråckoperationen. Ytterligare fem hundar registrerades som avlidna på grund av annan orsak. En hund med initialt dubbelsidigt perinealbråck, grupp två, rekommenderades avlivning på grund av tumörsjukdom. 23 hundar, i grupperna 2–5, hade ingen journalanteckning varken om avlivning eller om en ny operation hade genomförts på den icke opererade sidan. Det medförde att i grupp 2–5 behövde en hund av 32 (50 hundar minus de 15 hundar som opererades i två steg, minus de tre avlidna hundarna som inte hade en chans att utveckla problem på motsatta sidan, då de avlivades under operation eller precis efter operationen) behövde uppsöka veterinärvård och åtgärdas kirurgiskt på grund av problem med den motsatta sidan. Det medför att av totalt 56 (24+32) enkelsidigt åtgärdade hundar sågs kontralateralt bråck sammanlagt hos sex hundar, 10,7 %. Diskussion: Resultaten av denna studie gav svagt eller inget stöd för rekommendationen att perinealbråck bör opereras bilateralt, om hunden har enkelsidigt bråck vid den kliniska undersökningen. Indikation gavs även att hundar som opererats enkelsidigt även fast de har lindrigt, måttligt eller påbörjan till perinealbråck kontralateralt, inte behöver opereras bilateralt rutinmässigt. I denna studie hittades fall där operation senare utfördes på den kontralaterala sidan, både när diagnosen initialt var enkelsidigt bråck eller en journalanteckning angående tecken på försvagad muskelvägg kontralateralt. Studiens huvudbegränsningar: Studien var retrospektiv och begränsad till endast patientjournaler från universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Olika veterinärer gjorde undersökningarna och bedömningen om muskelväggen var intakt, eller försvagad, om förändringen klassades som lindrigt bråck eller fullt utvecklat bråck var subjektiv. Retrospektiv klassificering och gradering av bråckets omfattning baserat på journalanteckningar är mycket begränsad. Viss information var inhämtad genom telefonkontakt med djurägare som kan minnas fel. Vetenskaplig eller klinisk relevans: Denna studie visade inget stöd för att kontralateral operation rutinmässigt ska rekommenderas efter diagnostisering av ett enkelsidigt perinealbråck.