Föryngringsåtgärdernas intensitet inverkan på plantors etablering i tallbestånd i norra Sverige

Abstract: Studien bygger på ett föryngringsförsök från 80-talet. Undersökningen handlade om samband mellan skötselintensitet och virkesproduktion. Försöksytor lades ut på 15 lokaler i Sverige, alla indelade i tre olika ytor som skulle skötas med hög, normal respektive låg föryngringsintensitet. Vid inventeringen 1991 noterades bland annat antal plantor, trädslag och om plantan som hittades var planterad eller naturligt föryngrad. Data från tre av lokalerna med tall som huvudträdslag sammanställdes och analyserades i Excel och Minitab. Målet var att undersöka om samband fanns mellan föryngringsintensitet och etablering, överlevnad samt om plantan var planterad eller naturligt föryngrad. Resultatet av studien visade att antalet etablerade plantor ökade med högre föryngringsintensitet. Även överlevnaden visade sig vara något högre för högintensiv jämfört med normalintensiv föryngring. Inget samband hittades mellan föryngringsintensitet och fördelningen mellan planterade och naturligt föryngrade plantor. Huruvida en högintensiv föryngring är att föredra framför normal föryngringsintensitet avgörs genom att väga det eventuellt förbättrade utfallet mot eventuella extra kostnader.