Bacillus anthracis - förekomst och bekämpning i Afrika

Abstract: Mjältbrand är den arketypiska zoonosen, ingen annan infektiös sjukdom drabbar så många olika arter med så allvarliga konsekvenser. I Västvärlden är mjältbrand numera endast ett sporadiskt problem men i Afrika är sjukdomen fortfarande endemisk och anses ha stor påverkan på både populationer av vilda djur och tamboskap. Sjukdomen orsakas av Bacillus anthracis vars sporer är mycket resistenta och kan överleva i miljön under lång tid. Bland vilda djur är det framförallt gräsätare som drabbas och transmissionen sker oftast genom oralt intag av sporer eller parenteral inokulation av sporer. Intaget sker vanligen genom att djuret dricker kontaminerat vatten eller betar gräs som är förorenat med sporer. De vegetativa bakterierna producerar en dödlig kombination exotoxiner vars slutliga effekt är massiva ödem, hemorrhage, njursvikt och terminal hypoxi. Trots att B.anthracis länge varit känd finns det fortfarande många frågetecken kring sjukdomens patogenes och epidemiologi hos djur. Ekologin kring spridningen av B. anthracis är komplex, det finns teorier om säsongsburen smitta knuten till torrperioder och även vektorer tros vara viktiga vid smittspridningen. För att bekämpa utbrott av mjältbrand används olika strategier. Det viktigaste är att oskadliggöra kadavret eftersom det utgör en smittkälla. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom begravning eller bränning av kadavret. Andra metoder för att minska smittspridningen är vaccinering av djur i riskzonen och bränning av marken i närheten av kadaver för att minska sporförekomsten och antalet vektorer. Variationen i drabbade arter och tidpunkter för olika utbrott gör det svårt att förutsäga när nya utbrott kommer att ske. En förbättrad förståelse för dessa mekanismer skulle vara användbart för att förhindra utbrott och därmed skydda hotade arter och minska de socio-ekonomiska konsekvenserna som ett utbrott av mjältbrand kan orsaka.