Rekreation och rehabilitering i jordbrukets kulturmiljö

Abstract: Det storskaliga och industrialiserade jordbruk som utvecklats under den senare hälften av nittonhundratalet har inneburit stora förändringar för odlingslandskapet. Den biologiska mångfalden har minskat kraftigt och kulturbärande landskapselement har hotats. Därför finns det nationella miljömålet Ett rikt odlingslandskap som syftar till att forma ett produktivt odlingslandskap som främjar växt- och djurliv, men som också är värdefullt för människan utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i miljöpsykologiska teorier för att undersöka vilket värde jordbrukets kulturmiljö har för människans välbefinnande och hur den kan användas som rehabiliteringsverktyg. Företagare i Skåne som bedriver rehabilitering i gårdsmiljö har intervjuats för att ta reda på vilka förutsättningar som krävs för denna typ av verksamhet. Vidare har en fallstudie gjorts av kulturreservatet vid Norrbys museigård i Väte på Gotland där Gotlands Museum planerar att starta rehabiliteringsverksamhet under 2011. Slutsatser som kunnat dras är att kulturlandskapet har ett högt rekreationsvärde som utgör ytterligare ett skäl till varför det är viktigt att skydda och bevara kulturmiljön, förutom värdet för kulturarv och biologisk mångfald. Rehabilitering i jordbrukets kulturmiljö kan vara en differentieringsmöjlighet för lantbruksföretagare och även en drivkraft till att skydda och vårda landskapet, vilket kan bidra till en positiv miljömålsutveckling. I ett småskaligt jordbruk där äldre metoder används finns många sysslor som är lämpliga att använda i rehabiliteringsverksamhet. För att skapa en god rehabiliteringsverksamhet i gårdsmiljö bör man ha i åtanke att deltagarnas vistelse på gården ska präglas av kravlöshet och aktiviteter ska anpassas efter individens behov, lust och ork. En småskalig verksamhet gör att deltagaren känner sig trygg och sedd. Enkla, meningsfulla aktiviteter gör att deltagaren får röra på kroppen och samtidigt får känna sig viktig och behövd. Att ta hand om djur är lugnande, stärker självförtroendet och flyttar fokus till någon annans behov. Miljön är viktig och bör vara lugnande och naturlig, och både ge deltagaren utrymme till att kunna dra sig undan och vara för sig själv och ge möjlighet till social kontakt.