Blandstaden : en undersökning av begreppets ursprung, användning och innebörd i svensk stadsplanering

Abstract: Blandstad är ett begrepp som kan sägas används något slentrianmässigt i dagens stadsbyggnadsdiskussion. Det låter bra och de positiva associationerna gör att det fortsätter att användas, utan att det riktigt definieras eller tydliggörs vad som menas med blandstad. Den här uppsatsen är ett försök till att reda ut begreppets olika innebörder samt hur och av vem det används. Det råder en oklarhet om blandstad främst bör användas som visionär utopi eller som reellt stadsbyggnadsmål. Idag används de på båda sätt vilket gör bilden av blandstaden diffus och mångtydig. Uppsatsen är baserad på en litteraturstudie och fokuserad på användningen av det svenska begreppet blandstad. Uppsatsen utgår från de åtta aspekterna mångfald, närhet, tid, funktioner, byggnader, gator, grönska och rum, övrig litteratur diskuteras i samband med vardera aspekt. Litteraturstudien har visat att det är vanligt att se blandstaden som motreaktion mot den modernistiska planeringens funktionsuppdelade stad. Funktionsintegrering är därför ett uppenbart medel för att skapa blandstad, men blandstad och funktionsintegrering är inte likställda begrepp. Med blandstad menas ofta en större, mer generell bild av stadsmiljöns utformning, innehåll och funktion. Trygghet, tillhörighet, variation, mångfald och komplexitet är centrala termer i strävan efter blandstad. Gemensamt för användningen av blandstad som både vision och verklighet är att den bör ses på som en process eller ett förhållningssätt, inte som ett slutgiltigt mål. Det finns emellertid de som menar att blandstad inte ska användas alls i stadsbyggnadsdiskussionen, utan förespråkar en mer specifik vokabulär som anknyter till det aktuella området, vilket sägs ge en klarare bild av vad som önskas åstadkommas.