Tramadol - veterinärmedicinsk placebo?

Abstract: Tramadol är en centralt verkande opioid vars smärtlindrande effekt främst anses bero av två mekanismer. Dels en svag affinitet för μ-receptorn men även en inhiberande effekt på återupptaget av och en stimulerande effekt på den cellulära frisättningen av serotonin och noradrenalin. Till strukturen liknar tramadol kodein och morfin men affiniteten för μ-receptorn är 10 gånger lägre jämfört med kodein och 6000 gånger lägre jämfört med morfin. Vid metabolisering i levern bildas en aktiv metabolit, mono-o-demethyltramadol (M1), som har en 200 gånger högre affinitet för μ-receptorn jämfört med tramadol. Hos människa anses M1 ha en stor del i den analgetiska effekten. Tramadol är ett mycket använt läkemedel inom humanmedicin vid lindrig till måttlig, akut och kronisk smärta, mycket på grund av lindrig påverkan på respirationen jämfört med andra opioider samt en god biotillgänglighet som möjliggör oral administrering. Detta har också lett till att tramadol har blivit allt vanligare som smärtlindring inom veterinärmedicinen trots att det inte finns några veterinärmedicinska läkemedel innehållande tramadol. Doseringen blir därför en extrapolering av doserna uträknade från studier gjorda på människor. Den här studiens syfte är att utreda om det finns någon vetenskaplig grund för användandet av tramadol inom veterinärmedicinen genom att jämföra studier av metabolism, biverkningar och analgesi. En annan enzymaktivitet jämfört med människa gör att hos häst är M2 den dominerande metaboliten medan hos hund är det både M2 och M5. För bägge djurslagen detekteras M1 bara i låga plasmakoncentrationer. Varken M2 eller M5 har påvisats farmakologiskt aktiva vilket gör att den analgesin som påvisats i studier verkar komma från modersubstansen tramadol. I ett fåtal studier har forskargruppen direkt utvärderat den analgetiska effekten medan andra har använt den för människa uträknade minsta plasmakoncentrationen av M1 associerad med analgesi för att bedöma effektiviteten. Tramadol har oönskade effekter på hund men framförallt på häst vilket indikerar att tramadol är farmakologiskt aktivt på djurslagen. Det finns även indikationer på att tramadol har en smärtlindrande effekt hos hund och häst som inte beror av den aktiva metaboliten M1 men det råder ännu oklarheter i graden av analgesi samt den bakomliggande verkningsmekanismen. Det krävs framtida studier som utreder eventuell aktivitet även hos konjugerat tramadol samt jämförelser med andra analgetiska läkemedel för att få en tydligare uppskattning om graden av smärtlindring. Slutsatsen är att utifrån det forskningsunderlag som finns idag inte går att avgöra om tramadol ger adekvat analgesi på hund och häst vilket gör användandet tveksamt som veterinärmedicinskt analgetikum i de doser som undersökts.