Streptococcus equi subsp. equi : en jämförelse av provtagnings- och analysmetoder

Abstract: Kvarka är en allvarlig, smittsam mukopurulent luftvägssjukdom som orsakas av bakterien Streptococcus equi subsp. equi. För att förhindra smittspridning är det viktigt att snabbt identifiera eventuellt smittade hästar. Denna litteraturstudie fokuserar på vilka provtagnings- och analysmetoder som är att föredra vid misstanke om kvarka. Prover med frågeställningen kvarka kan tas från ett flertal provtagningsställen såsom näshålan, luftsäckarna, abcesser, lymfknutor eller via blodprover. I dagsläget tas prover från hästar med misstänkt kvarka framför allt med hjälp av svabbprover men också via sköljprover. Den senare metoden har visat sig vara något mer effektiv då en större yta provtas, men resultatet beror även på vart proverna tas ifrån. Vid kronisk kvarka har det visat sig vara effektivast att ta prover från luftsäckarna då bakterien gärna koloniserar luftsäckarna och sedan intermittent utsöndras vidare till näshålan. Näshålan är dock anatomiskt lättare att provta men beroende på analysmetod kan då hästar utan symptom (kroniker) lätt förbises som falskt negativa. Den kliniska sjukdomsbilden är även viktig att beakta vid diagnostiken då kvarka är allmänt känt för sitt bilaterala mukopurulenta näsflöde, feber och svullna lymfknutor i huvud-halsregionen. Proverna kan analyseras med hjälp av olika metoder så som Polymerase chain reaction (PCR), bakteriell odling och ELISA. PCR är en tidseffektiv analysmetod som med hög sensitivitet och specificitet kan upptäcka infekterade hästar, men PCR detekterar även DNA från döda bakterier vilket kan ge falskt positiva resultat. Detta anses däremot inte som ett problem då alla positiva provresultat bör tas på allvar och det förekommer ofta att kroniska smittbärare periodvis inte utsöndrar bakterien och då kan DNA, från icke levande bakterier, från näshålan tyda på förekomsten av levande bakterier i luftsäckarna. En bakteriell odling är mer tidskrävande och risken finns att ett kraftigt kontaminerat prov kan innebära ett falskt negativt resultat. Fördelen är dock att bakterier som kan ge kvarkaliknande symptom kan påvisas och utredas. En odling är alltid beroende av att adekvat infektiöst material finns. Vid låga koncentrationer av en patogen är PCR en metod att föredra då den kan detektera även mycket små mängder bakterier. ELISA används för tillfället inte så frekvent och betraktas inte som en adekvat diagnostiseringsmetod för kvarka, detta på grund av korsreaktionen som kan uppstå med ett specifikt protein från S. zooepidemicus vilken kan ge ett falskt positivt analyssvar. Det kan dock användas som indikation på att fortsatt utredning är nödvändig samt påvisa hästar med purpura hemorrhagica.