För- och nackdelar med sambete mellan nötkreatur och får

Abstract: I denna litteraturstudie sammanställs och diskuteras vetenskapliga forskningsresultat rörande sambete mellan nötkreatur och får. Detta för att kunna se vilka fördelar eller nackdelar det finns som skulle kunna vara aktuella för den svenska köttproduktionen. De avgränsningar som arbetet hade var att hålla sig till ämnesområdena: artrikedom av växter på betet, djurens tillväxt, parasiter, djurslagsövergripande smittor och djurens beteende gentemot varandra. Resultatet av litteraturstudien visar på att det finns både för- och nackdelar. Den främsta fördelen ur ett djurvälfärdsperspektiv är att sambete med storboskap och får medför ett minskat parasittryck på grund av utspädningseffekten som blir på betet. Att sambeta kan ha god inverkan på lamms tillväxt, utan att kompromissa märkvärt med nötkreaturens resultat. Förutom risken att djurslagen smittar varandra med den gemensamma parasiten stora leverflundran (Fasciola hepatica), är risken att nötkreatur smittar får med mag/tarmparasiterna Oestertagia ostertagi och Cooperia oncophora låg. Det finns risk att ungnöt skulle kunna fungera som reservoar för den typiska fårparasiten haemonchus (Haemonchus contortus). Risken att nötkreaturen insjuknar i elakartad katarralfeber (SA-MCF) finns vid sambete med får. Att djurslagen vistas samtidigt på betet skulle kunna äventyra djurvälfärden om beläggningsgraden är hög. Ur ett ekologiskt perspektiv finns det fördelar med sambete då det verkar leda till att artrikedomen av växter på betet inte påverkas negativt, vilket är bra för bevarandet av den biologiska mångfalden.