Analyses of foot strikes among predominantly Swedish cohorts of runners during a full- and half marathon

Abstract: Introduktion: Fotisättningstyper (FST) vid löpning är associerat med prestation och löprelaterade skador. Tidigare studier har undersökt prevalensen av olika FST hos amerikanska och asiatiska löpare, men däremot inte hos svenska löpare. Syfte: Att undersöka och jämföra prevalensen av olika FST (RFS = hälisättning; MFS = mittfotisättning; FFS = framfotaisättning) hos svenska löpare mellan olika löptävlingar, distanser och med avseende på prestation. Metod: Fotisättningar spelades in i 100 bilder per sekund (fps), vid tre olika platser för både Stockholm maraton (1.2, 25, 42 km) och Göteborgs halv-maraton (7.5, 15, 20 km), baserat på 2071 personer per mätpunkt. FST bedömdes genom en frame-by-frame analys. Resultat: 12’426 observationer av fotisättningar analyserades. Den totala prevalensen av FST var 92.3% (n=11’465), 4.5% (n=559), och 3.2% (n=402), för RFS, MFS, respektive FFS, och skiljde sig mellan maraton och halv-maraton (p < .001, φc = 0.069), där det förekom högre andel RFS i det sistnämnda. FST var associerat med distans, där MFS och FFS var mer vanligt förekommande på kortare distanser jämfört med RFS (p < .001, df = 2; H = 71.524). Stratifierade analyser baserade på löptävling visade att associationen mellan FST och distans inom respektive lopp försvann för halv-maratontävlingen, men kvarstod för maratontävlingen. Slutligen så var FST associerat med prestation (p < .001, df = 2, H = 65.419) och denna kvarstod för både halv-maraton (p < .001) och maratontävlingen (p < .001) efter stratifierade analyser baserat på löptävling. Konklusion: Resultaten överenstämmer med tidigare studier på området av andra grupper löpare, och stödjer tidigare fynd att RFS är den vanligaste förekommande FST, och att FST är associerat med distans och prestation, vid hel- och halvmaraton.