40Ar/39Ar datering av basalter i Skåne, S Sverige : bevis för två pulser vid 191-178 Ma och vid 110 Ma, samt deras relation till uppsprickning av Pangea

Abstract: Under karbon och perm sammansmälte huvuddelen av jordens kontinenter till en gigantisk landmassa som fått namnet Pangea. Denna blev efterhand instabil och började mot slutet av trias, men framför allt under Jura, att fragmentera i ett antal mindre kontinentala plattor. Detta skedde under omfattande och ibland våldsam vulkanism. Detta projekt handlar om basaltvulkanismen i centrala Skåne och som tidsmässigt ansetts sammanfalla med Pangeas uppsprickande. För att bekräfta en tidsmässig relation har fokus lagts på att erhålla exakta och pålitliga åldrar för de skånska basalterna. Åtta vulkanrester med representativa mineralogiska sammansättningar och geografisk utbredning daterades med modern 40Ar/39Ar teknik vid argon-laboratoriet i Lund. Resultaten bekräftar en puls av basaltisk vulkanism vid 191-178 Ma och en, betydligt yngre, vid 110 Ma. Dessa resultat gör det möjligt att länka en större del av den skånska vulkanismen till Pangeas fragmentering i undre jura. Tidigare publicerad geokemiska data tillsammans med opublicerade data på prover från de skånska basalterna visar att smältorna som genererat vulkanismen har anmärkningsvärt snarlika sammansättning. Identiska spårelementsammansättningar för den jurassiska och kretaceiska basaltvulkanismen indikerar att smältorna generades direkt (dvs. utan fraktionering och nämnvärd kontamination) från samma mantelkälla, omfattade samma uppsmältningsgrad och sannolikt skedde under snarlika tektoniska situationer. Graden av uppsmältning måste ha varit måttlig (≤ 10%) för att generera smältor med en eutektisk sammansättning. Dessa omständigheter är mest förenliga med adiabatisk uppsmältning av manteln, medan s.k. ”plume”- relaterad vulkanism måste anses mindre sannolikt. Vulkanismen i jura och krita var troligen kontrollerade via rörelser längs Tornqvist-zonen, som vidare har relaterats till Pangeas fragmentering och senare tektoniska rörelser. I denna studie diskuteras också den globala vulkanismens betydelse för biosfärens utveckling under framför allt tidig jura (toarcian).