Salmonellos hos svenska tamkatter och vildfåglar

Abstract: Salmonellos är en zoonotisk sjukdom som länge har ansetts ha en låg prevalens hos tamdjur i Sverige. Sedan 1999 har man dock börjat se en cyklisk förekomst av kliniska fall hos tamkatter som oftast insjuknat under vårvintern. Den smittkälla som främst misstänkts har varit vildfåglar. Detta arbete har tittat närmare på data från passiv övervakning av salmonella hos tamkatter och vildfåglar, insamlade av SVA under åren 1992-2016. Parallellt med detta har det genomförts en enkätstudie bland aktiva svenska smådjursveterinärer som har fått svara på hur de hanterar diagnostik, behandling och rådgivning i samband med misstänkta eller konstaterade fall av salmonellos hos katt. Resultaten visar att antalet fall av katter och vildfåglar med påvisad salmonella i Sverige har varierat från år till år de senaste 24 åren och att flest antal fall konstaterats under månaderna januari-april för båda djurslagen. Närmare jämförelser av serotyper och subtyper visade att S. Typhimurium är den klart vanligaste serotypen som isolerats hos båda djurslagen och att även de vanligaste subtyperna överensstämmer; för typning med MLVA var de vanligaste typerna 2-13-3-NA-212 följt av 2-12-3-NA-212 och för fagtypning PT 40 och NST. De vanligaste fågelarterna som salmonella påvisats hos var domherre, gråsiska och grönsiska, alla tillhörande ordningen tättingar och vanliga besökare av våra fågelbord vintertid. Enkätstudien visade att svenska veterinärer generellt verkar ha en god kunskap om när risken för salmonellos hos katt är som störst, hur sjukdomen bör behandlas, smittskydd samt råd som bör ges till djurägaren. Det var dock vanligare att veterinärer verksamma i Svealand alternativt arbetandes på stora djurkliniker misstänker salmonella vid typiska symptom, jämfört med andra veterinärer. Vidare visades att svenska veterinärer sällan anmäler misstanke om salmonellasmitta till myndigheter och att en majoritet i regel inte gör uppföljande provtagning för salmonella efter kattens kliniska tillfrisknande. Som slutsats bör den goda överensstämmelsen mellan isolat från vildfåglar och tamkatter ses som en mycket stark indikation på att katterna smittas av vildfåglar de är i kontakt med. Det är svårt att säga säkert om sjukdomen ökar i förekomst i Sverige eftersom ökande provtagning också kan göra att fler fall hittas. Som kliniskt arbetande smådjursveterinär bör man dock alltid ha salmonellos som differentialdiagnos vid vård av en utekatt med typiska symptom för sjukdomen, även under andra tider på året än vårvintern. Det är också av största vikt att beakta risken för att katter med salmonellos smittar såväl människor som andra djur.